Incitament

Morgontrötte sonen hade bestämt sig för att sitta uppe i går kväll och titta på Bolt som visades på hotellet i Köpenhamn typ dygnet runt... Hans far föreslog att han kunde gå upp kl. 8 istället för då skulle han hinna titta en hel timma före frukost, motvilligt accepterade han detta.
Så i morse slog han (som inte vaknat innan 9.30 någon morgon på semestern) upp sina ljusblå kl. 6.35 och utbrast lyckligt "jag vaknade 8, nu får jag titta på Bolt"

I väntan på tåget...

Jag testar sonens språkmedvetenhet på stationen "vilket ord är längst, tåg eller tändsticksask?" sonen svarar bergsäkert "tåg".
Jag testar en annan fråga: "om man har fågel och bur och tar bort bur, vad har man för ord då?" Jodå, "fågel" svarar han och fortsätter "nu är det min tur. Om man har tuttar och mage och tar bort tuttar, vad har man då?"
När jag svarar "tuttar" bekräftar han att det var rätt och förklarar "då kan man inte mjölka sina bebisar."

Oliiidligt spännande i natt

Det blev lite oväder igår kväll. Av den sort som känns som jordens undergång, typ. Vi sprang kors och tvärs och försökte rädda torkande tvätt och kvarglömda solmadrasser undan skyfallet och sonen utbrast med desperation i rösten "jag är ju rädd om mitt indiantält också" så det var bara att springa ut och försöka knyckla det också genom altandörren...

Halkiga föresatser...

Sommar. Regnet har lättat och solen börjar titta fram. I köket sitter sonen och äter pannkakor. Med mycket socker. Det uppskattas även av flugorna. En envis jäkel flyger runt bordet och jag klappar till den med en purjolök...
Sonen gör stora ögon: "Mamma! Du slog den. Du har sagt att man ska vara rädd om alla djur." Han tittar lugnande på mig och tröstar storsint: "Men vi ringer inte polisen"

Frukostlyx

Färska smultron och blåbär i yoghurten

byggmästarens sonson kan väl också bygga

Sonen: "Pappa, kan vi bygga en stege till min våningsäng?"
Maken: "Ja, det kan vi väl... Men inte idag. Först behöver vi virke, och vi måste veta hur den ska se ut och så..."
Sonen, lite förvånat: "Men jag vet ju redan hur en stege ser ut!"
Maken, förklarar och avslutar: "...man måste ha lite kunskaper..."
Sonen, förnärmat: "jag har faktiskt kunskaper!"

Artigt men fel

Sonen sprang före mig från bilen och satte sig på trappan utanför dörren. Det tog någon minut eller så innan jag samlat ihop allt och hunnit ikapp honom. Då reser han sig och utbrister hjärtligt: "Tack, mamma. Tack för att du väntade på mig." Ähm, ja... Var så god?

Mera kärlek

Sonen påstod att “tjejer inte gillar killar” och grundade det på att “dom pussar killarna”

Jag föreslog att det nog var tvärtom då, för man brukar oftast pussa på sådana man tycker om.

Han funderade en stund och beklagade sig:

“Jag är intresserad av en tjej på en annan avdelning… Men hon kysser ju aldrig mig”

Jag försökte göra så liten affär av det som möjligt och frågade bara lite dumt “Jaha, vad heter hon då?”

“Jag vet inte” suckade sonen (nä, men om du tar reda på det så kanske hon vill kyssa dig… kunde jag sagt men vid närmare eftertanke så kändes det inte som en bra idé. Och fem veckors semester känns plötsligt inte tillräckligt länge att hålla honom från förskolan…)

På lekplatsen

Dags att börja blogga igen? Ligger i solen och ser sonen leka på den nybyggda lekplatsen. Tre arbetsdagar kvar till semestern...

Kärlek

“Vet du, mamma, jag börjar gilla pappa också nu” erkände sonen tidigare i kväll. Kanske att vi börjar komma ut på andra sidan av den här fasen nu då?

Mitt lilla kräk...

 
Väcktes i morse av en tunn röst: "mamma, jag tror jag behöver kräkas..." och ja, det gjorde han visst. Jag fick stanna hemma så maken får jobba klart eftersom han får ta resten av veckan när jag är i Paris... Anyway, i duschen frågade jag den oidipala sonen vem han tyckte skulle vara hemma med honom. "Kanske pappa, han är bra på sånt här" föreslog han och fortsatte "han ger mig glass när jag kräkts".

2.5 timmar hos frisören blev det.

Han klarade det så bra att frisören gav honom en sprayburk med blå hårfärg. Det blev en riktigt härlig dag tillsammans och det firar vi med chokladbollar.

Parispanik

Jag försökte leja ut sonen för ett par timmar i morgon men det var ingen som nappade på det.

Jag har bokat tid hos frissan för att klippa och slinga så håret blir vårfint lagom till resan, fast jag missade när jag bokade att det var den här helgen maken skulle segla till Skagen med killgänget…

Och barnvakt har jag ingen men istället för att avboka så köpte jag en stor låda med Lego att “muta” honom med så han sitter stilla hos frisören. 342 bitar och inslagen i presentpapper så kan det väl hålla honom sysselsatt en stund. Och så tar jag med laptopen, en dvd-film och ett PC-spel, papper och kritor och något att mumsa på och så håller jag tummarna för att det ska fungera…

Fler tips och mer tumhållning önskas!

Förbluffad, imponerad och förstummad

Sonen försöker återigen övertala mig att ge honom veckopeng varje dag istället för bara en gång/vecka.
Jag nekar med motiveringen att då är det ju inte veckopeng längre.
Han funderar en stund och får snilleblixten: “Jag kom på en idé. Du kan ge mig veckopeng på natten. När du väcker mig!”

Fy farao vad smart den ungen är. Jag tänker dock inte ge honom veckopeng oftare för det…

Språköra?

Sonen ville gärna skriva ett meddelande till sin mormor.

“Hur skriver man mormor?”, undrade han.
Ibland funkar det att ljuda så jag bollade tillbaka frågan: “Hur börjar det?”
Första bokstaven var lätt. “Vad kommer sen?” undrade han.
”Hur låter det?” frågade jag.
“Sju?” föreslog han.

Nja, inte riktigt va?

Samma dag satt vi i bilen och han spanade ut genom bakfönstret.

“Jag ser molnfigurer” utbrast han glatt och berättade om än den ena och än den andra och sedan,“Jag ser en ö”
”Jaha, kan det vara en öde ö?” undrade jag, “eller kanske en skattkarte-ö?”
“Nej”, svarade han bestämt, “En sån ö som vi bor på. Alla bor på en ö. Hela jorden finns på en ö”
”Jaha, det visste inte jag” medgav jag och funderade ett ögonblick och frågade sedan “det är inte planet du tänker på?”

Och jo, en planet var det ju han hade menat.