onsdag 7 juli 2010
Artigt men fel
Sonen sprang före mig från bilen och satte sig på trappan utanför dörren. Det tog någon minut eller så innan jag samlat ihop allt och hunnit ikapp honom. Då reser han sig och utbrister hjärtligt: "Tack, mamma. Tack för att du väntade på mig." Ähm, ja... Var så god?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
OBS: Om du inte har någon av profilerna; välj "Namn/webadrsss" näst längst ner i rullistan, fyll i ditt namn, rutan webbadress kan du lämna blank om du saknar hemsida/blogg.