Fästingkoll

Sonen hade en fästing på insidan av låret igår. Jag hittade inte fästingplockaren och har en tendens att kapa fästingarna på mitten med pincett så jag ringde maken som har en bättre fästingplockarteknik. Detta hörde sonen och utom synhåll för mig så knep han fästingen själv. Med handen...
Idag har han en rund svullen ring c:a 3x5cm stor runt bettet och i själva bettet sitter det en svart prick... Fattas bara att han får Borrelia igen...

I övrigt är vi tillbaka i vardagen. Jobb och förskola flyter på och jag har kört igång med GI-maten igen. Eller ja, det har jag ju ätit hela tiden, men nu har jag lagt ner vanan att trycka i mig en godispåse eller två mellan de i övrigt välbalanserade GI-måltiderna...

Dag ett var måndag förrförra veckan - terminsstart för vår del, så jag är nu inne på vecka tre och mår jättebra trots lite fusk i form av en liten påse naturgodis, en eller annan potatis samt några starkcider.
2,5 kg ner, på ett ungefär, hittills. Det känns bra och än så länge håller motivationen; inte tillräckligt för någon tätare regelbunden motion, men en timma/vecka är dock mer än vad det var förut i alla fall... Hurra för det. ;-)

Min knäppa son

Jag bar in en halvsovande pojk i bilen när vi skulle köra och hämta hans far i skymningen varpå han piggnade till en liten stund.
"Då kan du spana efter rådjur", föreslog jag.
"Jaaa", svarade sonen förtjust, "Men hur ser de ut?"
"Ja... som Bambi" förklarade jag.
"Jag kommer inte ihåg hur Bambi ser ut" säger han och funderar vidare, "De kanske ser ut som älgar?"
"Ja, nästan. Fast de är väldigt mycket mindre än älgar"
"Ja", föreslår han, "Älgarna är mamma och pappa och rådjuren är barnälgar"

Min knäppa man

Han var på fest på golfklubben idag och var lite lagom lullig när vi hämtat hem honom. Han lägger sig i soffan framför filmen "Sleepers" med bl.a. Robert DeNiro.

Så vänder han sig om och frågar mig "Vad heter han?"
"Det är väl Robert DeNiro", svarar jag, "jag blandar ju alltid ihop honom och den där andre, vad han nu heter?"
"Al Pacino", kommer jag på.
"Nej" påstår maken.
"Öh, jo, det heter han, hävdar jag med bestämdhet.
"Al Pacino?" ifrågasätter maken, "Men han är ju ingen människa, han är ju Gudfadern"
"...Nej... men han spelar väl Gudfadern" påstår jag och slår upp det på imdb.com "Jo, Al Pacino spelar Don Corleone... och DeNiro spelar Vito Corleone"

Det går en stund och så säger maken "Den jag blandar ihop honom med är han i Frankie och något"
"Frankie och Johnnie?" undrar jag och slår igen på imdb. "Jaha... Al Pacino... Du också alltså"
Sedan ger jag upp. <3

Femårig bröllopsdag

"Just precis den här dagen för precis fem år sedan...", påbörjade jag idag på morgonen berättelsen om vårt bröllop för 4,5-årige sonen som då låg i magen.
När jag var klart tittade han bara på mig och konstaterade "Ja... Det kommer jag väl ihåg!?"

Men det är uppenbarligen inte helt lätt att förstå vad ett bröllop egentligen går ut på.
Jag och maken har under dagen ringt fram och tillbaka för att planera "fredagsmyset" och vad vi ska äta till bröllopsmiddag i kväll. När vi lagt på sista gången frågade sonen "Vad pratar ni egentligen om?"
"Vi planerar bröllopsdagen", förklarar jag men han ser bara mer förvirrad ut av den förklaringen och frågar "Men du har ju redan fött mig. Ska du göra det igen?"

Önskemål

“Mamma, när jag fyller år, då skulle jag så gärna vilja ha en piñjata”

I blame Nickelodeon

astronauternas jobb

"Jag gillar astronauter!" påstår sonen när jag erbjuder honom att somna med mig framför "Apollo 13"
"Vad är en astronaut då?" frågar jag
"Det är de som jobbar i rymden. Och tar hand om rymdvarelserna." svarar han med självklarhet.

Incitament

Morgontrötte sonen hade bestämt sig för att sitta uppe i går kväll och titta på Bolt som visades på hotellet i Köpenhamn typ dygnet runt... Hans far föreslog att han kunde gå upp kl. 8 istället för då skulle han hinna titta en hel timma före frukost, motvilligt accepterade han detta.
Så i morse slog han (som inte vaknat innan 9.30 någon morgon på semestern) upp sina ljusblå kl. 6.35 och utbrast lyckligt "jag vaknade 8, nu får jag titta på Bolt"

I väntan på tåget...

Jag testar sonens språkmedvetenhet på stationen "vilket ord är längst, tåg eller tändsticksask?" sonen svarar bergsäkert "tåg".
Jag testar en annan fråga: "om man har fågel och bur och tar bort bur, vad har man för ord då?" Jodå, "fågel" svarar han och fortsätter "nu är det min tur. Om man har tuttar och mage och tar bort tuttar, vad har man då?"
När jag svarar "tuttar" bekräftar han att det var rätt och förklarar "då kan man inte mjölka sina bebisar."

Oliiidligt spännande i natt

Det blev lite oväder igår kväll. Av den sort som känns som jordens undergång, typ. Vi sprang kors och tvärs och försökte rädda torkande tvätt och kvarglömda solmadrasser undan skyfallet och sonen utbrast med desperation i rösten "jag är ju rädd om mitt indiantält också" så det var bara att springa ut och försöka knyckla det också genom altandörren...

Halkiga föresatser...

Sommar. Regnet har lättat och solen börjar titta fram. I köket sitter sonen och äter pannkakor. Med mycket socker. Det uppskattas även av flugorna. En envis jäkel flyger runt bordet och jag klappar till den med en purjolök...
Sonen gör stora ögon: "Mamma! Du slog den. Du har sagt att man ska vara rädd om alla djur." Han tittar lugnande på mig och tröstar storsint: "Men vi ringer inte polisen"

Frukostlyx

Färska smultron och blåbär i yoghurten

byggmästarens sonson kan väl också bygga

Sonen: "Pappa, kan vi bygga en stege till min våningsäng?"
Maken: "Ja, det kan vi väl... Men inte idag. Först behöver vi virke, och vi måste veta hur den ska se ut och så..."
Sonen, lite förvånat: "Men jag vet ju redan hur en stege ser ut!"
Maken, förklarar och avslutar: "...man måste ha lite kunskaper..."
Sonen, förnärmat: "jag har faktiskt kunskaper!"

Artigt men fel

Sonen sprang före mig från bilen och satte sig på trappan utanför dörren. Det tog någon minut eller så innan jag samlat ihop allt och hunnit ikapp honom. Då reser han sig och utbrister hjärtligt: "Tack, mamma. Tack för att du väntade på mig." Ähm, ja... Var så god?

Mera kärlek

Sonen påstod att “tjejer inte gillar killar” och grundade det på att “dom pussar killarna”

Jag föreslog att det nog var tvärtom då, för man brukar oftast pussa på sådana man tycker om.

Han funderade en stund och beklagade sig:

“Jag är intresserad av en tjej på en annan avdelning… Men hon kysser ju aldrig mig”

Jag försökte göra så liten affär av det som möjligt och frågade bara lite dumt “Jaha, vad heter hon då?”

“Jag vet inte” suckade sonen (nä, men om du tar reda på det så kanske hon vill kyssa dig… kunde jag sagt men vid närmare eftertanke så kändes det inte som en bra idé. Och fem veckors semester känns plötsligt inte tillräckligt länge att hålla honom från förskolan…)

På lekplatsen

Dags att börja blogga igen? Ligger i solen och ser sonen leka på den nybyggda lekplatsen. Tre arbetsdagar kvar till semestern...