Kärlek

“Vet du, mamma, jag börjar gilla pappa också nu” erkände sonen tidigare i kväll. Kanske att vi börjar komma ut på andra sidan av den här fasen nu då?

Mitt lilla kräk...

 
Väcktes i morse av en tunn röst: "mamma, jag tror jag behöver kräkas..." och ja, det gjorde han visst. Jag fick stanna hemma så maken får jobba klart eftersom han får ta resten av veckan när jag är i Paris... Anyway, i duschen frågade jag den oidipala sonen vem han tyckte skulle vara hemma med honom. "Kanske pappa, han är bra på sånt här" föreslog han och fortsatte "han ger mig glass när jag kräkts".

2.5 timmar hos frisören blev det.

Han klarade det så bra att frisören gav honom en sprayburk med blå hårfärg. Det blev en riktigt härlig dag tillsammans och det firar vi med chokladbollar.

Parispanik

Jag försökte leja ut sonen för ett par timmar i morgon men det var ingen som nappade på det.

Jag har bokat tid hos frissan för att klippa och slinga så håret blir vårfint lagom till resan, fast jag missade när jag bokade att det var den här helgen maken skulle segla till Skagen med killgänget…

Och barnvakt har jag ingen men istället för att avboka så köpte jag en stor låda med Lego att “muta” honom med så han sitter stilla hos frisören. 342 bitar och inslagen i presentpapper så kan det väl hålla honom sysselsatt en stund. Och så tar jag med laptopen, en dvd-film och ett PC-spel, papper och kritor och något att mumsa på och så håller jag tummarna för att det ska fungera…

Fler tips och mer tumhållning önskas!

Förbluffad, imponerad och förstummad

Sonen försöker återigen övertala mig att ge honom veckopeng varje dag istället för bara en gång/vecka.
Jag nekar med motiveringen att då är det ju inte veckopeng längre.
Han funderar en stund och får snilleblixten: “Jag kom på en idé. Du kan ge mig veckopeng på natten. När du väcker mig!”

Fy farao vad smart den ungen är. Jag tänker dock inte ge honom veckopeng oftare för det…

Språköra?

Sonen ville gärna skriva ett meddelande till sin mormor.

“Hur skriver man mormor?”, undrade han.
Ibland funkar det att ljuda så jag bollade tillbaka frågan: “Hur börjar det?”
Första bokstaven var lätt. “Vad kommer sen?” undrade han.
”Hur låter det?” frågade jag.
“Sju?” föreslog han.

Nja, inte riktigt va?

Samma dag satt vi i bilen och han spanade ut genom bakfönstret.

“Jag ser molnfigurer” utbrast han glatt och berättade om än den ena och än den andra och sedan,“Jag ser en ö”
”Jaha, kan det vara en öde ö?” undrade jag, “eller kanske en skattkarte-ö?”
“Nej”, svarade han bestämt, “En sån ö som vi bor på. Alla bor på en ö. Hela jorden finns på en ö”
”Jaha, det visste inte jag” medgav jag och funderade ett ögonblick och frågade sedan “det är inte planet du tänker på?”

Och jo, en planet var det ju han hade menat.

Trött pojk

Det får bli tidig läggdags även för husets mamma för jag misstänker att vissa vaknar tidigt på den lediga fredagen...

Vår...

Stilleben i parken.

Bältesstol

Nä, vi ska packa ihop den och ställa undan den och han vet själv att han måste bli större innan han kan ha den i bilen men han tycker den är väldigt bekväm och ville gärna provsitta den en gång till innan dess… Och jag ville förstås gärna ha ett par kort på hur han sitter i den. ;-)

  

Med nackstödet i lägsta resp. högsta läget ;-)

Efterlängtat inköp

Förrförra lördagen konstaterade sonen att ver var tjugo kryss kvar till hela “kartan” skulle vara ifylld och räknade faktiskt ut att det var två veckor kvar (matematikuppfattningen har definitivt rakat i höjden (av detta?)) tills han skulle kunna köpa helikoptern. I lördags fick han sin guldtia och på söndagen var han hos sin farmor och farfar. Farmor ville ,som så ofta annars, ha sin plånbok och ville ge honom lite mynt. Sju kronor fick han. “Jag behöver tio kronor för att köpa helikoptern”, hade sonen förklarat och fått ytterligare en femma. Han kom hem och visade stolt upp pengarna och vi satte oss att kryssa i schemat.

Jodå, han hade sparat ihop allt han behövde och lite till, men det var söndag eftermiddag och affärerna var stängda här i stan och det accepterade han. Måndag jobbade jag sent, tisdag hade vi nästan glömt det men så kom vi på att jag skulle sluta tidigt och hämta honom idag och då bestämde vi att vi skulle gå hem, växla in hans pengar mot sedlar och sedan gå till leksaksaffären.

Jodå, vi räknade och han fick en hundralapp och en femtiolapp i utbyte mot sina mynt (som jag behöver ha liggande hemma så jag slipper se till att ha växel i plånboken varenda jäkla lördag…), stoppade pengarna i fickan och stack iväg.

Han ville gärna ha sin sparkcykel, jag avrådde eftersom det skulle bli svårt för honom att bära helikoptern och cykla på samma gång, men han föreslog att han kunde ha påsen på styret och det accepterade jag.

För första gången var han inte intresserad av att gå och titta på allt i affären. Han gick och plockade fram helikoptern, gick halva vägen till kassan och sedan tillbaka för att se om det fanns någon mer att spara till och fick syn på en bärgningsbil för 129:50

Sedan betalade han, fick en jättepåse och så gick/cyklade vi hem igen och packade upp legot.

Han monterade ihop helikoptern med numera ganska van hand och har varit nöjd och glad hela kvällen och inte minst stolt!

Bärgningsbilen kan nog vara glömd, för i broschyren fanns en brandstation med. Den kostar dock 799:- på BR (fast typiskt nog just nu 649:-) och det låter som att det blir väl lång väntan innan han skramlat ihop de pengarna…

Vi får väl se vad nästa sparandemål blir.

Svinigt ursprung

Sonen hjälpte mig göra baconsås och skulle slänga de tomma baconpaketen. Vi har två valmöjligheter; röd påse för brännbart och grön för rötbart avfall. Sonen undrade var han skulle slänga förpackningarna.
Jag berättade att i den gröna får man egentligen bara slänga sådant som växer i naturen:

“Det gör inte bacon. Det kommer från affären”, konstaterade han

Jo, ja… “men bacon växer nästan i naturen; det sitter på grisen” hävdar jag

Han tittar klentroget på mig “Men det går ju inte. Grisar är ju äckliga!”

Mässbesökare

Vi tillbringade både fredag och lördag förra veckan på Baby- och barnmässan i Göteborg.

Vi såg både Pettson & Findus och Lilla Anna, trollkarlar, Lisebergskaniner och diverse andra kända och okända figurer och filurer.

    

 

Största fyndet var en bältesstol som vi ska ställa undan förhoppningsvis ända tills sonen växer ur sin bakåtvända stol. Han har faktiskt ungefär 10 cm i sitthöjd kvar innan Twowayen är urvuxen så i princip har han tjugo cm kvar då han kan sitta bakåtvänd även om det förmodligen inte är tjugo bekväma centimetrar… ;-)

Som jämförelse kan nämnas att hans axlar hade ungefär två cm kvar till nackstödet på den MultiTech han fick prova,  trots att MultiTechen nog är någon centimeter längre i ryggen än Twowayen… Men det hjälper som sagt inte eftersom nackskyddet tar i först.

Vi fick också möjlighet att prova den Britax KidPlus som jag har spanat på eftersom jag vill ha både det sidoskyddet och bälteshornen. Med en rabatt på runt 500 kronor så slog vi till, trots att han knappt vuxit i bältesstolen ännu. Så här ser den ut i alla fall.

Jag hade helst velat ha den som är svart och turkos men sonen lämnade inte mycket utrymme för tolkningar av svaret: “ja inte den ljusblåa i alla fall” när jag frågade vilken han tyckte var snyggast. Han tyckte i stället att den rosa var snyggast. Nu blev det uppenbarligen varken turkos eller rosa eftersom de bara hade svart och helröd att välja på…

Det jäkliga med ungens fäbless för råååsa är att han alltid gillat rosa men just den dagen gått hela dagen och informerat om att han gillar alla färger, utom vitt och rosa och därför valde det fula svarta skohornet med döskalle istället för det fina rosa med krona på…  ;-)

 

Sonen trivdes i vilket fall som fisken i vattnet med både lekställen och fikamöjligheter på mässan och var inte särskilt svår att få med dag två. Speciellt som jag ju redan dagen innan hade lovat honom en ballong innan vi åkte hem. Så när det var dags att gå gick vi till utställarna som sålde heliumballonger och han skulle få välja. “Jag vill inte ha en sån, jag vill ha en som man håller så här” förklarade sonen och visade med händerna och pekade på ballongblombuketten de hade som dekoration på ena väggen. Och sådana sålde de inte…

Ängeln till försäljare tog dock loss ena blomman och gav honom, gratis, och då var lyckan gjord.

 

 

Idag var han inte överdrivet positiv till att gå till förskolan men så är det ju ibland, och det är onsdag och förskoledag… “Men i morgon är det torsdag och sedan är det fredag – då är vi lediga”, uppmuntrade jag, “vad skulle du vilja göra då?” 
Han funderade ett ögonblick och föreslog : “Vi kan kanske gå på baby-baby-barn?”

Baby- och barnmässan

Förtrollad av Pettson och Findus...

Mitt lilla barn

(jag sitter in i det längsta och skjuter upp att skriva inför morgondagens utvecklingssamtal…)

"Ett barn ska jag ha när jag blir stor, med smala ben och mjuka skor..."

Hårt jobb.

"Jag jobbar som de tio bärgarna" tycker jag sonen säger.

"Nej" svarar han ilsket, "inte bärgarn. Bärgarna som har yxor."

Jag tänker så det knakar och tror att jag kommer på det. "Dvärgarna? Men de är ju bara sju?".
"Ja just det", minns han, "det är indianerna som är tio. Jag och pappa jobbar så hårt som två bärgar"

"Och jag då", undrar jag.

"Du tar bara kort."