Kvällen före avfärd hade sonen 39.0°C
Sådär kul, liksom, men jag proppade i honom en Alvedon och höll tummarna.
När han vaknade var han feberfri.
Vi kom iväg i god tid, hämtade upp storebror på vägen och sedan mormor som skulle ta med bilen hem igen från Landvetter och hämta upp oss när vi kom tillbaka. Det hade dock inte sonen uppfattat. Han trodde att mormor skulle med på resan så det blev förstås lite besvikelse över detta. Till på köpet började febern återkomma.
Men vi kom fram till flygplatsen och vi passade på att gå på toa medans maken och storebror skulle växla till sig lite Kenyanska shilling och få ut boardingkorten. Sedan skulle vi omfördela väskorna något så vi fick plats med bälteskudde till B och sedan checka in.
Sonen fick ytterligare en Alvedon inne på toan och på väg ut ringde maken i panik. Då hade de ställt sig i incheckningskön istället för att växla pengar och var nästan framme. Och eftersom jag har en make som a v s k y r att köa så började han bli orolig att behöva börja släppa förbi folk. ;-)
Det blev en ytterst snabb omfördelning stående i kön; jag slängde över det översta, vilket var min och sonens necessär, från min och sonens bag till makens för att få plats med kudden och så fick det vara klart. Incheckningen gick för övrigt utan problem, liksom flygresan, med diverse mutor till sonen. Transit i Istanbul på en timma och ombordstigning på ett nästan tomt flygplan för att ta oss till Nairobi.
Maten var helt okej, på båda planen, och det var tillräckligt med plats för att sträcka ut sig och kunna sova. Även om det inte var helt bekvämt att dela en tresits sovande med en nästan-femåring på tvären. Planet skulle vara framme 1.20 och så vitt jag vet så var vi i tid. Jag knöt upp sonen på ryggen; vi blev godkända i visumdisken efter lååång väntan (ja, att jag bar på sonen blev knappt godkänt: tjänstekvinnan utbrast förebrående “He too big. He can walk.” “Not at 2 am” svarade jag bestämt och fick medhåll från hennes kollega) och gick för att hämta väskorna som vid det laget var nästan ensamma på rullbandet.
Ja, mer än ensamma. Makens väska saknades helt.
Utanför stod vår chaufför och väntade med en pappskiva med vårt efternamn på. Jag fick gå och meddela honom medan maken fick ta itu med sin saknade väska. ja, eller vänta på att få göra det, för han var inte den enda som blivit av med bagage. Ett sällskap framför honom hade visst inte en pinal kvar. Han fick kliva förbi en som reste ensam och runt tre var vi väl äntligen ifrån flygplatsen.
Incheckning på hotel Jacaranda och där stupade vi i säng. Efter att ha ältat om och om igen om allt vad vi saknade från bagaget. Makens alla kläder utom ett ombyte han vant tagit i handbagaget. Hans panikinköpta badbyxor när han inte hittade sina gamla hemma. Alla hans hygienartiklar, inklusive linsprylarna och den hälft av alla mediciner och preparat jag lagt i hans necessär. Och för den delen även den hälft jag ju lagt i min necessär för att vi inte skulle ha allt på samma ställe…
Han fick förvara linserna över natten i korken till en vattenflaska; vi gnuggade av tänderna med vatten och så somnade vi äntligen.
Vi vaknade, lätt desorienterade och utan tidsuppfattning, tjugo minuter innan frukosten slutade serveras och trodde vi hade över en timme på oss. Vi hann dock dit och fick slängt i oss lite av varje som de inte hunnit duka bort och så var vi redo för dagen.
Tvärs över gatan låg Sarit Centre ; ett köpcenter som vid första anblick var både rörigt och rätt tomt på affärer. Vi lyckades dock leta oss fram till en “Hyper-market” och fick köpt varsin tandborste och varsin deo. Vi nöjde oss med en liten tub barntandkräm, och jag köpte ett balsam till mitt hår som blivit som Svinto efter morgonens dusch. Hos en “chemist” hittade vi en liten flaska med linsvätska. Vi köpte med oss varsin Samosa med köttfärs och gick tillbaka till hotellet för att tillbringa dagen vid poolen.
På kvällen åt vi middag på Pizza Garden, också bara tvärs över gatan från hotellet och kände oss trots allt ganska nöjda och redo inför nästa del av resan; safarin.
Efter lite mer poolhäng somnade vi gott och efter en lite längre frukost på hotellet, ett kort födelsedagsfirande på hotellrummet och beskedet om att makens väska nu hunnit till Nairobi blev vi upphämtade av samma chaufför som från flygplatsen och så gav vi oss av ut mot Lake Nakuro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
OBS: Om du inte har någon av profilerna; välj "Namn/webadrsss" näst längst ner i rullistan, fyll i ditt namn, rutan webbadress kan du lämna blank om du saknar hemsida/blogg.