astronauternas jobb

"Jag gillar astronauter!" påstår sonen när jag erbjuder honom att somna med mig framför "Apollo 13"
"Vad är en astronaut då?" frågar jag
"Det är de som jobbar i rymden. Och tar hand om rymdvarelserna." svarar han med självklarhet.

Incitament

Morgontrötte sonen hade bestämt sig för att sitta uppe i går kväll och titta på Bolt som visades på hotellet i Köpenhamn typ dygnet runt... Hans far föreslog att han kunde gå upp kl. 8 istället för då skulle han hinna titta en hel timma före frukost, motvilligt accepterade han detta.
Så i morse slog han (som inte vaknat innan 9.30 någon morgon på semestern) upp sina ljusblå kl. 6.35 och utbrast lyckligt "jag vaknade 8, nu får jag titta på Bolt"

I väntan på tåget...

Jag testar sonens språkmedvetenhet på stationen "vilket ord är längst, tåg eller tändsticksask?" sonen svarar bergsäkert "tåg".
Jag testar en annan fråga: "om man har fågel och bur och tar bort bur, vad har man för ord då?" Jodå, "fågel" svarar han och fortsätter "nu är det min tur. Om man har tuttar och mage och tar bort tuttar, vad har man då?"
När jag svarar "tuttar" bekräftar han att det var rätt och förklarar "då kan man inte mjölka sina bebisar."

Oliiidligt spännande i natt

Det blev lite oväder igår kväll. Av den sort som känns som jordens undergång, typ. Vi sprang kors och tvärs och försökte rädda torkande tvätt och kvarglömda solmadrasser undan skyfallet och sonen utbrast med desperation i rösten "jag är ju rädd om mitt indiantält också" så det var bara att springa ut och försöka knyckla det också genom altandörren...

Halkiga föresatser...

Sommar. Regnet har lättat och solen börjar titta fram. I köket sitter sonen och äter pannkakor. Med mycket socker. Det uppskattas även av flugorna. En envis jäkel flyger runt bordet och jag klappar till den med en purjolök...
Sonen gör stora ögon: "Mamma! Du slog den. Du har sagt att man ska vara rädd om alla djur." Han tittar lugnande på mig och tröstar storsint: "Men vi ringer inte polisen"

Frukostlyx

Färska smultron och blåbär i yoghurten

byggmästarens sonson kan väl också bygga

Sonen: "Pappa, kan vi bygga en stege till min våningsäng?"
Maken: "Ja, det kan vi väl... Men inte idag. Först behöver vi virke, och vi måste veta hur den ska se ut och så..."
Sonen, lite förvånat: "Men jag vet ju redan hur en stege ser ut!"
Maken, förklarar och avslutar: "...man måste ha lite kunskaper..."
Sonen, förnärmat: "jag har faktiskt kunskaper!"

Artigt men fel

Sonen sprang före mig från bilen och satte sig på trappan utanför dörren. Det tog någon minut eller så innan jag samlat ihop allt och hunnit ikapp honom. Då reser han sig och utbrister hjärtligt: "Tack, mamma. Tack för att du väntade på mig." Ähm, ja... Var så god?