Vårkänningar

Sonen fick verktyg på födelsedagen och har gått och suktat efter våren då vi kunnat åka till stugan och snickra... Idag är vi där för att skotta tak men självklart fick han snickra lite

Bekännelse…

Han har en sur och grinig mamma, den här stackars sonen, kort stubin har jag och blir arg så det blixtrar i ögonen. Och öronen.

Jag tvättade,  hängde tvätt och lämnade rummet. Och några  timmar senare sitter sonen därinne när jag går förbi, och har tagit ner all ännu-ej-torra-tvätten och lagt den i en stor våt hög framför sig i sängen. Och jag flippar totalt. Stänger av tv:n, lyfter in honom i sitt rum och har egentligen syfte att bara lämna honom där men sansar mig något och sätter mig på huk för att prata med honom istället.
Eller, ja, skälla på…

Det hela gick ut på att han inte får ta ner tvätten, att jag vill inte hänga samma tvätt flera gånger och flera andra haranger. Det är inte kommunikation jag är inställd på och uppenbarligen inte han heller för han klagar han mest under tiden över att han missar det som var på tv:n och jag bestämmer till slut enväldigt att han får helt enkelt se till att hjälpa mig hänga upp tvätten igen.

Han gör det - även om jag gör gör det mesta av hängandet, muttrande och irriterat - och jag tackar honom kort för hjälpen, slår på tv:n och går därifrån, fortfarande mycket irriterad.

Senare på kvällen är ilskan borta; vi sitter i fåtöljen och jag frågar honom om jag är en bra mamma och det säger han att jag är (vad annars ska han säga, stackaren?).

Jag vill i alla fall ge honom möjlighet att förmedla sig och frågar vad jag behöver göra för att vara en bättre mamma och han har klara besked:
“Då får du pussas mycket, och kramas. Och sy bättre, så du inte blir så arg. Du måste vara snäll! Och hänga tvätten snällt istället!“

Vi kom överens om att jag faktiskt inte hade hängt tvätten på något snällt sätt, men jag blev förundrad över kopplingen han gjort mellan min ilska och min sömnadsförmåga.

Jag hade plockat fram symaskinen samma dag, för första gången på många år, och den hade trilskats lite med mig till och från och till slut så ballade den ur helt. Och jag hade blivit irriterad, men på ett konstruktivt sätt tyckte jag, då det fick mig att gå loss på maskinen med skruvmejsel och dammpensel och faktiskt få den att fungera felfritt igen… Men sonen hade inte uppfattat det som konstruktivt utan hade uppenbarligen blivit störd/skrämd även av detta.

Jag vill gärna se det som positivt att han i alla fall har förmåga och utrymme att uttrycka sig kring sådant här.  

Redo för handarbete?

Jag har äntligen hittat gardiner till tonåringens rum.

På väg från sy affären stannade vi till i garnaffären och handlade en smalare virknål till sonen och stoppgarn… Tänkte jag skulle försöka mig på att laga några småhål som blivit i några av ullunderställen. Det kan ju vara något att roa sig med medans sonen virkar på sin (mormors) sticklisa. ;-)

 

Raka besked

Vi satt och tittade på Madagaskar, sonen och jag.
Under scenen när pingvinerna tar över fartyget utbrister sonen imponerat: De är så smarta, pingvinerna. Och de är så tysta. Jag är inte så smart.
Lite förundrad över hur - eller om - han fick ihop resonemanget frågar jag "Och jag då?"
Nä,svarar han, du är inte så smart.

Snögrotta

Vinternöjen

Varm choklad i pulkabacken

Sonen är lite orolig över att missa kalaset. Pappa ska gå med honom. Mamma, viskar han, vem av er var det som visste var G bor?
Jag får försäkra honom om att också pappa vet, och berättar adressen så han vet själv också. Då känns det visst lite bättre.
Annars är det ingen bra morgon. jag har jobbat kväll igår och ska jobba kväll idag också. Sonen gråter stora tårar: Mamma, jag kommer sakna dig idag...:(

Kalas

Sonen är bjuden på kalas på tisdag hos en jämnårig grabb från förskolan. Han ska vara utklädd, meddelar hans far halvt förtvivlat, hur löser vi det? Fadern i fråga har visst inte lekt i sonens rum på länge om han lyckats missa alla utklädningsutstyrslarna.

Sonen är överlycklig över att få gå på barnkalas och lutar mot att gå dit som riddare. Frågan är om jag törs släppa iväg honom med svärdet? Eller jag, förresten..? Jag jobbar så jag är inte ens inblandad…

Klagomål och melodifestival

Två ämnen som passar ihop som hand i handske:-)

Jag har fått klagomål. På att jag inte uppdaterar, så då gör jag det.

Mestedifestivalen, säger sonen, det låter ju ungefär som fest.

Andreas Johnsons uppträdande påades med uppmaningen att hålla i mammorna; jag beklagade mig lite på skämt över att min mamma ju inte var där så jag inte kunde hålla i henne…
Du kan hålla i mig, föreslog sonen, för vi gillar ju varann. Då han inte uppfattat varför man skulle hålla i sin mamma tillade han: Är det läskigt?" Och det var det ju nästan.

Det bästa resultatet i Melodifestivalen hittills är att ingen ännu tjänat några röster på att klä av sig… 
Så skönt att se.

Vinnarlåtarna från förra veckan var tillräckligt lättrallade för att redan halvt om halvt fha astnat, men dessa gled genast ner i glömska. Ja, kanske att jag kommer komma på mig med att muttra hippare, hoppare…

 

Gubbe