Ja typ...

Vi överlevde Gekås

Knappt...

lite kristendomsundervisning

Jag nämnde tidigare i veckan bara lite kort för sonen om advent och att man väntar på Jesus/Jesusbarnet som skulle födas.

Nu plockade vi fram ljusstakarna och jag frågade apropå det för att kolla om något fastnat: “Vem väntar vi på nu då?”

“Mormor” svarade pojken glatt.

 

Lite senare sitter vi med tända ljus och barnens bibel och jag tänker att jag får förklara bättre så jag berättar lite om att det finns en bok som heter bibeln och att den är skriven av några som tror på gud och handlar om vad de tror att gud har gjort; att gud sitter i himlen och bestämmer och att min mormor tror på gud…  ja, lite blandad information helt enkelt.

Det pojken tog fasta på var följande: “Om din mormor tror på gud kanske hon vet hur man dör?”

“Jaa, det kanske hon vet, vet du?”

“Ja, då åker man upp till himlen.“ svarade pojken tvärsäkert.

“Jaha, vem har berättat det?”

“Jag hörde nog det på radion” sa han och gick iväg.

Jaha. Undrar vem som egentligen lärde sig något av den här stunden?

Jag bara undrar…

…om man är ute och promenerar vid halvåtta en kväll sent i november i hällregn, utan reflexer på körbanan intill en motorväg. Har man en dödslängtan då eller är man bara rent korkad?

Tur i oturen att de var nästan ända framme vid korsningen till motorvägen så att jag redan saktat ner. Hade det varit femhundra meter längre ner på vägen vete fan om jag inte hade klippt dem…

Använd reflex, för f-n!!

Sonen fick leksakskatalogen…

…och uppdraget att dels kolla om det var något han önskade sig och dels om det fanns något han trodde att kusinerna kanske önskade sig. Det gick så där…

 

Han har skrivit ett B på de saker han skulle vilja ha. På det här uppslaget har han även noterat ett F på plastgrävskopan han tror elvaåriga kusinen önskar sig och ett T för en plasttraktor till tolvåriga kusinen.

Detta känns lite mer rätt. Fast högst upp till höger står två bokstäver på förpackningen med de 9000 pärlorna. Där skrev han först ett L, tänkt då till ettochetthalvtårige kusinen. Han ändrade det till ett T när jag lite försiktigt påpekade att han kanske var i minsta laget för så många pärlor:

Även till E och E, sju år, hade han tänkt sig varsitt pärlset.

Söndag eftermiddag

Helgen har bara runnit bort. Jag har varit svin(vaccin)trött och har fortfarande inte full rörlighet i armen men det går väl över.

Vi skickar i alla fall hjärtliga lyckönskningar på dopdagen till lille Jesper idag. Många kramar från oss!

kort datorsejour idag

Har ingen lust att sitta vid datorn för jag är allmänt gnällig och har o n t i högerarmen efter sprutan.

Nyvaccinerad

Det sprider sig i armen, det ömma och lite varma och strålar nu till armbågen ungefär. Inte så farligt men det känns lite som växtvärk…

Har stekt upp lite bifteki-pannbiffar av överbliven köttfärs, hade egentligen tänkt frysa in och ha till lunchlåda på jobbet men jag har gått här och mölat på dem i väntan på att maken ska påbörja middagen.

I'm in...

Information och ny kölapp utdelad, vaccin utlovat. Nu väntan.

På plats tio minuter innan öppning

Elva nummer före

Växtvärkig ledsen son mitt i natten

och imorgon blir det ett nytt försök med vaccinationen. Då ska jag hänga på låset till VC 7.30 när de öppnar. Återkommer med hur det går.

På dåligt humör

Jag är sur sur sur och grinig. Helst vill jag skita i det där med vaccination helt och hållet (och gå och parkera mig på VC om jag får det så att jag kan smitta dem så de får skylla sig själva för att de inte vaccinerade mig…)

Nu jobbar jag för sent både onsdag och torsdag, fredag är jag ledig, då vaccinerar de mellan 8 och 10 och de öppnar 7.30 så det finns väl en rimlig chans att få vaccinet om man hänger på låset då… Annars får jag återgå till plan 1 härovanför.

För jag vill strunta i den,  är inte noga med den för egen del men jag har inte skamvete nog att låta bli att ta den när jag nu vaccinerat sonen – hur kan jag spruta honom full med någon skit som jag inte tar själv, liksom?

Det är nog det jag tycker känns mest obehagligt med hela den här vaccinationshistorien – inte att vaccinet är relativt oprövat utan att det är oprövat av just mig…

Välplanerat?

Vaccineringstiderna är idag 15-17 och jag är redan hemkommen igen från VC. Vaccinerad? Oh nej. 14.45 hade jag 9 nummer före mig i kön men vaccinet var redan slut...

Lång jobbdag...

...orkar inte blogga. Orkar inte ens logga in på datorn. Lägger mig och läser istället.
God natt världen.

Vaccinationsdag

Nu börjar de vaccinera min åldersgrupp imorgon men jag jobbar långdag så jag missar tiden.

På tisdag stämmer dock vaccinationstiderna med mitt schema så då tänkte jag masa mig iväg. Jag lovade att ta med mig sonen så han får hålla mig i handen ungefär som vi gjorde när han fick sin spruta – fast han tyckte inte att jag skulle sitta i hans knä under tiden…

Så får vi se om jag också får några sjukdagar som biverkning..

Frieri, eller?

“Jag älskar poliser”, brukar sonen säga och mormorn håller på att förfärdiga poliskläder till honom.

Tidigare i kväll låg vi och kollade på Polisskolan för att 1) det var massor av poliser, 2) det var massor av polisbilar och 3) de slåss visserligen men de skjuter åtminstone inte folk som alla andra tv-poliser gör…

Jag frågade honom vad han skulle bli när han blev stor, rätt viss om att svaret skulle bli “polis”…

“Snickare” svarade sonen.

“Jaha, då kanske du ska gifta dig med en polis då?” föreslog jag.

Nej, det trodde han inte, “Det finns ju bara en flickapolis och vi kan ju inte gå in i  tv:n. Det finns ju ingen dörr i det här rummet” förklarade han.

“Det finns ju andra flickpoliser”, föreslog jag, “och man måste faktiskt inte gifta sig med en flicka” men han höll fast vid sitt nej.

“Jag ska nog gifta mig med dig istället när jag blir stor, du är ju en flicka” sa han.

“Men jag är ju redan gift, med pappa”, protesterade jag.

“Jaa, jag med” funderade han “men pappa är ju en pojke, och jag är en pojke och du är en flicka, då kan vi vara gifta”

Kvällspromenad

På väg till godisaffären i mörkret...

Svininfluensa

Min kusin lade ut denna på facebook:

Stackars Nasse ♥

Påminner mig om när fågelinfluensan svallade som högst i media:

Biverkningar

Sisådär åtta timmar efter sprutan låg sonen med över 39 graders feber igen. Han kraschade redan vid 19-tiden i soffan med mig men vaknade igen halvvägs genom Dobidoo och var pigg som en mört.

Och hungrig. Vi delade en kexchoklad och så åt han yoghurt och avrundade det hela med en clementin. Sen trodde han att vi skulle titta på Monsters Inc – Eller Monsters Hink, som han säger. Och när han inte fick det eftersom jag ville se Broarna i Madison County (och eftersom klockan vid det laget var 22.15) så somnade han. I ren protest mot mitt filmval får jag förmoda… ;-)

Önskelistan är påbörjad

Vaccinationspresent/muta

Nyvaccinerad

Men inte fick vi något roligt plåster...

Sandlek

"...lite mörk sand... Och lite ljus sand... Och lite ljusmörk sand..."

Smart-ass

Mamman, irriterat: “Du är snart fyra år. Du kan smöra en macka själv!”

Sonen: “Det kan jag inte nu. Jag är tre!”

Japp, jag är hemma

Sonens ögon ser fina ut idag igen – vilket borde innebära att de är kladdiga imorgon om man går efter senaste dagarnas mönster. Min hals värker.

Imorgon är sista arbetsdagen för mig den här veckan så jag håller oss hemma då också och hoppas att vi är helt friska till på måndag istället.

Då får vi börja fundera över vaccin. Den här veckan började man vaccinera barn över tre år på vår vårdcentral. Friska barn. Vet inte om “friska” är bara barn utanför riskgrupperna eller även barn utan snuva och feber, typ… 

Maken tänkte vaccinera sig, jag är mer tveksam. Sonen bestämmer vi ju över gemensamt så det är lite klurigt. Men så dålig som han var härom natten så blir det nog vaccinering – om vi kommer iväg till VC förstås…

Nu…

börjar det göra lite ont i halsen… Sonens ögon har börjat kladda igen, igen. Maken har huvudvärk och mår illa. Undra hur många av oss som blir hemma imorgon? Jag gissar på två; jag och sonen.

Klockrent

Bearbetar sonens sjukdom

Stackars sonen har varit mer eller mindre sjuk ända sedan i torsdags.

Natten till fredagen var han febrig när han vaknade; jag tog ingen temp förrän på morgonen och då låg den på runt 39°. Han kräktes en gång på förmiddagen och sedan piggnade han till, sakta men säkert.

Sedan har han legat på ungefär normal temp, med några febertoppar under helgen.

Natten till idag vaknade maken 2.17 av en ledsen liten son och gick och hämtade in honom till oss (mig ♥). Han var fullständigt brännhet men slumrade till nästan omgående…

Efter femton-tjugo minuter började han gny och ropa “nej, nej…” Han övergick till att panikartat se sig om, slå runt sig och ropa “ta bort dem… ta bort djuren… det är något där…”

Det gick knappt att få kontakt med honom så jag gick upp med honom. Han fick kissa och så tog vi tempen igen. 40.9 ° Vi hade bara 125mg Panodilsuppar hemma, så han fick två och så la vi oss igen.

Han började se syner i mörkret igen nästan omedelbart när vi kommit in i sovrummet och till slut fick jag skicka maken att sova i ett annat rum så vi kunde sova med lampan tänd. Då dröjde det ändå tio-femton minuter innan Panodilen börjat verka så han slutade hallucinera och var tillräckligt lugn för att somna.

I morse pratade jag med honom och frågade om han mindes vad som hänt på natten men det gjorde han inte sa han. Jag försökte tona ner det lite och förklarade att han hade drömt lite otäckt, men han avbröt mig “Jag blundade inte, jag var vaken. Jag såg djuren på riktigt…”

Vi får se vad den här natten har att bjuda på…

Sonen deltog i Bokias teckningstävling

Han ritade “Byggare Bob och hela hans gäng”, skrev sitt namn (och lät mig fylla i adressen) och så ställde han sig i kö för att lämna in sitt bidrag:

 

Döm om min förvåning när Bokia ringde och bad honom komma dit för att hämta sitt tredje-pris; ett presentkort värt 100 kronor.

Första inlägget

Efter att ha bloggat på blogg.se i ungefär fyra år är det helt enkelt dags att prova någonting nytt.

Så. Här är jag.  Välkommen till min nya blogg.

♥