Julfest igår…

…seg dag idag.

Kanske är det därför hjärnfunktionerna inte är påslagna men jag fattar inte det här:

Twittret kom alltså en minut före larmet och handlade om något helt annat än att sonen fallit i vattnet. Har jag missat att det någonstans är uttalat att hon faktiskt kände till att sonen trillat i poolen? Visst bör man inte släppa ut en tvååring i en trädgård där det finns en pool och själv sitta inne vid datorn, men vad jag förstår är det inte det folk är upprörda över utan att hon twittrade efter att hennes son fallit i poolen men innan någon (sonen) larmade 911?

Och satt hon twittrade sedan igen för att be om stöd och böner istället för att stå och övervaka när ambulanspersonalen var på plats och ägnade sig åt livräddningsförsök?

Jag twittrar inte, men jag bloggar och facebookar, och ja, jag gjorde båda delarna via min mobil när vi hade haft vårt inbrott och polisen var här. Jag backade undan för att inte vara i vägen när polisen gjorde sitt jobb och under den tiden så skickade jag ut uppdateringar på nätet.

Jag vet inte hur jag skulle betett mig under chock och i en liv-och-död-situation, men jag kan garantera att om jag backat undan från händelsernas centrum  och skickat ut en uppdatering hade det inte varit för att jag inte brydde mig om vad som hände utan för att ha någonting att göra medans alla andra gjorde vad de kunde.
Hittills har jag inte sett någonting som tyder på att mamman i fråga reagerade annorlunda…

Plötslig sjukdom

På väg hem från bilprovningen ringde jag hem för att meddela resultatet och maken förvarnade att vi hade en väldigt trött pojk som nog var på väg att bli sjuk.

När jag klev in genom dörren fem minuter senare hade pojken just kräkts (Varför kräks han varje gång han får feber??) så det blev en hemmadag mitt i det värstaste snöfallet i hans liv.
Den vabbande föräldern lät i vilket fall som helst barnet sova i drygt tre timmar mitt på dagen. Och gick sedan och lade sig när han själv var trött. Den icke-vabbande föräldern satt därmed uppe med en klarvaken treåring ända till halv elva…

Imorgon är vi lediga och då gör vi ett försök att komma ut och leka i snön en stund i alla fall. Att åka och julshoppa med en eventuellt kräksjuk son sex dagar innan julafton känns inte så jätteschysst, faktiskt.

Besiktningen gick förresten bra. Inte ens ett litet frågetecken. Ett så godkänt resultat har jag aldrig haft förr.

snööööö

 

Samma vy utanför vår dörr två gånger:

med blixt så man ser hur det snöar och utan blixt så man ser hur det ligger.

Morgonstund...

Väntan...

far och son småpratar

“Jag behöver en julslips”, föreslår fadern, “kan inte du leta efter en att köpa i julklapp till mig?”

“Nää”, svarar sonen glatt, ”mamma har redan hittat en…”

Elaka morsan

Sonen satt gömd bakom soffan med ett par av mina böcker – som jag upprepade gånger bett honom låta bli eftersom jag är rädd om dem…

Elaka morsan får för sig att skrämma sonen och smyger därför ända fram och klämmer i från tårna “Vad gör du?”

Pojken hoppar högt och blir märkbart blek och har ännu inte registrerat att jag inte ser arg ut utan faktiskt skrattar så han försöker få fram sitt försvarstal, att han läser mina böcker men att han är rädd om dem alternativt att han läser dem försiktigt, i en så kort mening som möjligt och stammar fram “jag- jag- jag  läser rädd-om”

Stackars barn.

Nu ropade han precis på mig “Mamma..? Kan du skrämma mig så där?”

Imorgon börjar jag kl 10. Inte för att det innebär sovmorgon. Jag har kontrollbesiktning 7.40 och medarbetarsamtal kl 9.00. Men nu börjar nedräkningen till “jullov”; jag jobbar torsdag, måndag och tisdag, sen är jag leedig!

Lusse lelle

Igår luciafirande med obligatoriskt traditionellt  julpyssel hos min mamma och halva tjocka släkten.

Idag luciafirande på min förskola.

Imorgon luciapyssel på sonens förskola.

Är vi klara med lucia sedan, tro?

Och sedan firar vi dessutom jul den 24:e, 27:e och den 30:e december innan vi är klara med julen också.

Alltså, jag gillar egentligen Calle bättre än Erik

men vaffan…  idol 1977 hade kanske varit bättre för honom?

omstylingdags kanske?

Ljudning...

“Där är nåt som börjar på Å”, konstaterar sonen. “Å och L och H”, och han ljudar för första gången:

“Å-h-l... Å-h-l...”
“Å-h-l-ared, står det” utbrister han lyckligt.

dödstrött och adrenalinstinn

Jag är t.o.m. för trött för att lägga mig.

Har städat upp röran och allt fingeravtrycksdamm. Älsklingen köpte hem pizza så vi slapp laga mat.

Sitter här innanför låst ytterdörr med massa smålampor som kommer få lysa hela natten (tackochlov för adventsljusstakar). Funderar på om jag vågar lämna lägenheten igen. Och om jag vågar låta bli att göra det.

Och samtidigt funderar jag på var jag ska lägga det de inte tog så de inte hittar det nästa gång, typ…

Ja, sånt där nattsvammel…

Fingeravtrycksjakt

Allt detta pulver och inte ett enda användbart avtryck...

Csi på hemmaplan idag.

Vi har haft inbrott. Polisen är här- civilklädd till sonens besvikelse- och borstar efter fingeravtryck...

orolig sömn

Sonen tog lång tid på sig att somna, somnade sent och vaknade för en liten stund sedan mitt i upplösningen av Beckfilmen..

Han gnällde som han ofta gör när han är kissnödig, men jag skulle bara titta liiite till innan jag gick och satte honom på toaletten. Ja tjena, nästa sekund blir jag både blöt och varm.

Ja, nu sover han i alla fall och nu ska jag också lägga mig.

 

Sitter annars återigen med släktforskningen nästan varje ledig stund nu; jag la upp släktträdet på geni.com för c:a 18 månader sedan men sedan har det legat orört många långa perioder. Nu fick jag mig en nytändning och häromdagen la jag upp det även på MyHeritage.com.
Och på båda ställena har jag hittat avlägsna släktingar jag inte kände till och kunnat bygga vidare på träden på det viset.

Kärlek

“Det här är kärlek” sa sonen och lutade sig mot mig i soffan under På Spåret. Han blev tröttare och därmed både kramigare och pussigare, pussade mig på kinden och suckade: “Lycka är… att pussa mamma”

 

Underbara unge!

 

Ullared tog visst knäcken på mig…

Jag hade världens migrän när vi kommit hem på kvällen efter Ullaredstrippen.

Sonen somnade i bilen och sov nästan hela vägen hem. Jag var dödstrött och fick själv stanna bilen på en rastplats för att slumra i en halvtimma innan jag kunde köra vidare trafiksäkert.

Och när vi kom hem, c:a 18.30 klev vi direkt i säng för att slöglo på tv och förhoppningsvis somna om… Jo tack. Sonen somnade 22.30 och vi skulle upp till våra respektive förskolor dagen efter. Jag gjorde en första sortering av fynden vilket innebar att jag enbart stoppade alla julklappar till sonen i en separat kasse och gömde den i klädkammaren och därefter somnade även jag som en stock.

Dagen därpå fick jag dock sjukskriva mig eftersom migränen fortfarande bultade i huvudet.

Sonen var dödstrött så han fick stanna hemma med mig. Jag gjorde frukost till honom och sedan placerade vi oss i soffan där han kollade på barnkanalen och jag slumrade fram tills c:a 11.30 då han påstod att han ville ha lunch också. Jag klev upp och kokade makaroner och serverade dem till oss båda med baconsåsen jag skulle haft till lunchlåda på jobbet. Dagen segade sig fram och jag blev sakta men säkert bättre så onsdag och torsdag har jag jobbat som vanligt. (men jag är faktiskt så här en vecka efteråt fortfarande tung i huvudet…)

I går kväll frågade jag sonen vad han trodde om att åka och köpa julklappar idag på vår lediga dag..? “Jaa”, tyckte han, “vi kan åka till Ullared igen!”

Hmmm… I think not…