jenny online

Vi har berikats....

2012-02-19T13:56:00.001+01:00

... med en liten brorsdotter.
Välkommen lilla Delia

Tillbaka?

2012-02-01T22:17:00.001+01:00

Ja, jag vet inte, men kanske går det att komma igång med bloggandet igen lite smått...

Framsteg

2011-04-04T01:11:00.001+02:00

Livbojsdag kallade de det. Eller med ett onödigt långt ord: livräddningsmärkestagning på “lek och plask”.

“Blå livboj” förtjänade sonen genom att bland annat flyta på rygg med pyjamas och flytväst.

Vanliga simmärken har de inte börjat med. Det kommer väl när den riktiga simskolan börjar, men vad jag förstår så har han nog kvalificerat sig för baddaren i alla fall.

Och så har han lärt sig cykla. Hans farmor och farfar ville köpa en trehjuling åt honom när han var c:a 2,5 år. De klev ur affären med en tvåhjuling med stödhjul…

Den fick han ha uppe hos dem och förra sommaren tog vi hem den och plockade av stödhjulen. Han provade en gång och vägrade sedan använda den mera.

Tills den här veckan. I onsdags sa han att han skulle prova dagen efter.

“Det var modigt”, sa jag
”Jag är modig på förskolan också”, berättade han, “Varje dag. Jag smakar på maten!”

På torsdagen klev han på cykeln och cyklade. På fredagen hade han lärt sig starta själv och dessutom att sladda när han bromsade… Skitkul, tydligen.

Här är en bit av torsdagens cykeltur:

Benjamins första dag på cykeln…

Namnförvirring

2011-02-24T19:42:00.008+01:00

Vi låg och pratade vid nattningen, jag och sonen; om vad minns jag inte just nu.
Så tittade han på mig och frågade: "Vad heter du på din förskola egentligen?"
Jag måste sett väldigt frågande ut för han förklarade: "Ja, mina fröknar har ju namn som man använder när man ropar på dem, men vad heter du där?"
Jag fick faktiskt dölja ett leende när jag förklarade att jag heter samma på jobbet som jag heter hemma.♥

Lego med sång

2011-01-30T10:50:00.003+01:00

Sonen sitter och sjunger för sig själv i sitt rum medan han bygger lego, en egen text till melodin "En bonde i vår by":
"Dom har förstört
dom har förstört
dom har förstö-ö-ört
allt som jag har byggt"

Ska vi tolka det som att hans sparade legobyggen inte riktigt överlevt gårdagens båda kalas?

Tänkte bara påpeka...

2011-01-27T23:08:00.003+01:00

...att jag har en femåring. ♥

Min fina kloka pojke fyller fem år idag och har firats med presenter på sängkanten och fruktsallad på förskolan. Vi fuskade lite gentemot glassförbudet och skickade med vaniljvisp att ha till fruktsalladen och det verkar ha varit uppskattat.

Men det var nästan på håret att han fick bli firad...

På sin treårsdag var han mer svårväckt än vanligt och hade inte mycket ork till att öppna presenter. Vilket snart fick sin förklaring när han kräktes över hela badrummet. Födelsedagsfirande uppskjutet.

Dagen innan fyraårsdagen började han kräkas. Födelsedagsfirande uppskjutet.

Natten till idag började han gny vid halv tvåtiden, och klaga över ont i magen. Jag försökte hyssja och lugna honom utan att nämna något om att kräkas eller må illa; bad väl honom egentligen bara att slappna av och försöka somna om, och han ömsom sov, ömsom gnydde till c:a halv 3. Då han säger rakt ut att han behöver kräkas.

"Det får du inte", bestämde jag, "för då kan vi inte ha kalas"

Nåväl, jag bar ut honom till toaletten och han försökte kräkas, men det kom ingenting. Däremot så kissade han massor och sedan var han redo att lägga sig igen. Och somnade gott utan något som helst illamående.

Gällande teori är att han vaknade av att han var kissnödig och misstog den känslan, kombinerad som den var av fjärilar i magen inför födelsedagen, för illamående. För sedan har det då inte varit något fel på honom. Men jag tänker inte deklarera att faran är över förrän tidigast på söndag kl 18, då han hunnit med alla helgens kalas samt simskolan. Sedan får han väl bli sjuk, om han nu måste.

På lördag har han sitt första egna barnkalas. Han har bjudit fyra kompisar från förskolan och sin stora kärlek. Hon har dock eget släktkalas samma dag, så jag misstänker att det bara blir pojkar på det här kalaset. Vi kör korvkiosk, marängsviss och fiskedamm med godispåse så det kommer dessutom vara relativt sockerstinna pojkar...

Och på söndag är han bjuden på sitt första riktiga barnkalas som gäst. Det blir på McDonken och det kommer garanteras uppskattas.

Och sedan är det premiär på simskolan.

Ja, det var länge sedan jag bloggade och jag har uppenbarligen mycket att ta igen, men jag skulle ju egentligen bara säga en sak: Jag har en femåring! ♥

julgodis

2010-12-09T18:43:00.003+01:00

Min son har visst en ambivalent inställning till vit choklad.

Han tog en tugga, utbrast "Mmmmmm..." och tänkte precis ta en tugga till när smaken antagligen slog igenom och han fortsatte "...eller jag menar blä!"

Jag inbillar mig på intet vis att chokladen är osöt men har, till mig, valt ut recept som åtminstone inte innehåller något tillsatt socker.

Sonens risbräck blev desto sötare. Han ville inte ha något ris i utan rörde istället ner non stop, minimarshmallows och krossad maräng. Nu är vi lite osams för att det inte är jul ännu så han får äta upp sockerbomben.

Naturvetenskapliga funderingar

2010-11-28T19:58:00.004+01:00

Sonen, i badet, plockar fram en stor puttekula och deklarerar:

"Den här sjunker om man släpper den."

Sedan tar han fram innerbehållaren från ett Kinderägg och hävdar:

"Men om man lägger den i den här, så sjunker den inte."

Samtidigt bevisar han sitt forskningsresultat och den förvånade mamman får se hur Kinderäggsbehållaren med puttekulan i sjunker ner till botten och omedelbart vänder uppåt och lägger sig tillrätta i vattenytan.

"Hur kan det bli så?" frågar mamman och sonen funderar ut en hypotes:

"Ja, den här (kulan) är så tung. Men den här (behållaren) är lätt. Den är liksom mjuk. Som vattnet. Det är mjukt. Och svagt. Det orkar inte hålla uppe den så den åker rakt igenom. Som ett rör. Vattnet är så mjukt. Och kulan är för tung. Men när man lägger den i så här så är den lika mjuk som vattnet."

Funderingar kring döden

2010-10-31T16:02:00.002+01:00

"Vad gör man när någon har dött", frågar jag.

"Då får man ta hand om dem", svarar sonen. "Den som äger dem får ta hand om dem, så de inte blir sjukare eller dödare."

Jag berättar lite om vad som väntar nu; hur det går till på en begravning och sonen föreslår: "Om man vill att de ska gosa lite med blommorna så kan man öppna kistan."

Han funderar en stund till. "I kistan finns det spöken också."

Vila i frid, svärmor...

Kenya – en reseberättelse: Lake Naivasha

2010-10-17T02:09:00.002+02:00

Strax efter åtta satte vi oss i bilen för att åka på makens länge efterlängtade safari. Vi hade fått besked om att makens väska var på väg till hotellet, men då det inte var säkert att den ens var på väg rent fysiskt och vi inte visste när den skulle komma fram så arrangerade vår chaufför med hotellet att en annan chaufför från hans resebyrå skulle ta med sig väskan till något av våra andra hotell.

Chauffören berättade sedan att de hade några specialerbjudanden han ville att vi skulle fundera på, det ena var en båttur på Lake Naivasha som låg halvvägs till vårt mål denna dag och det andra var en ballongsafari. Han höll dock med om att det senare kanske inte var lämpligt med ett såpass litet barn men båtturen köpte vi.

Från Nairobi var det runt 10 mil till sjön och det var med blandade känslor vi iakttog scenerna utanför bilfönstret.

Dels var det det dramatiska landskapet som förändrades nästan vid varje sväng, men det var också hur byggnaderna förändrades så fort vi kom utanför Nairobis stadskärna och hur människor såg ut att leva.

Redan inne i Nairobi passerade vi åsneekipage; en och ibland två, ofta piskade, åsnor dragande på små vagnar som såg ut att vara tungt lastade med allehanda gods. Människor som inte hade åsnor bar sina lass på huvudet eller i en kont på ryggen medelst en bärrem runt pannan.

Överallt små hjordar med kor, får och/eller getter vallade av ibland vuxna och ibland barn, ibland mitt inne bland husen och ibland utan ett enda hus i sikte på mils avstånd.
Babianer som levde intill vägkanterna. Plåtskjul med texten “hotel” och små butiker med namnet “super-market”.

Och kontrasterna mellan människor klädda i allt från traditionella kitenges och kangas via olika utstyrslar av “västerländska” kläder till dräkter och kostymer.

Jag kunde inte med att fotografera där och då; men jag smygfilmade med videokameran ett tag medan vi for fram igenom vad jag bara skulle kunna karaktärisera som förorter/kåkstäder, många av dem liknade faktiskt mest soptippar.

Snart kom vi ut på den riktiga landsbygden, och vägen gick längs med ett stup och gav en fantastiskt utsikt över den mäktiga Great Rift Valley och där plockade jag fram min kamera.

Alla bilder är tagna i farten men längs stora delar av vägen ner i dalen stod skyltar som lockade med platser för fotografering och mellan dessa låg små plåtskjul som fungerade som butiker för bland annat “curio”-föremål; konstföremål och bruksföremål enligt kenyansk tradition och hantverk, ja, souvenirer och kuriosaprylar, helt enkelt.
Och på skogssidan stod en eller annan man och försökte sälja nygrillade majskolvar intill vägkanten.

Sedan var vi framme vid sjön där vi fick kliva i en ljusblå plasteka med utombordsmotor och snart puttrade vi iväg.

Det första vi fick se var diverse fåglar men snart kom vi ut till ett gäng flodhästar som stod och gosade i vattnet och vi stannade till för att få ett par foton.

Båtföraren hade rätt bra koll på var flodhästarna fanns så han körde oss vant fram och tillbaka mellan olika bukter där det låg små eller större flodhästskolonier. På ett ställe kom vi rakt intill en stor vattenbockshanne som generöst ställde sig upp och poserade inför kamerorna.

Vi körde förbi en annan eka och föraren i den räckte ett gäng döda fiskar till vår förare.

Det visade sig snart att dessa skulle vara lockbete för fiskörnarna som satt högst upp i ett träd intill sjön.

Vår förare visslade för att fånga örnarnas uppmärksamhet och kastade ut en fisk. Ingen reaktion alls. Han provade igen, ingenting. Så han fick köra ut och fiska upp fiskarna igen och göra ett par nya försök.

Till sist hittade han en örn som var hungrig nog att ställa upp på ett par fotografier.

Efter drygt en halvtimma körde han in till en helt annan strand än där vi klev ombord i båten och vi blev tillsagda att vi kunde gå i land och titta, om vi ville.

Vi följde en tredje guide och ganska snart såg vi att vi befann oss mitt ute bland vilda, dock gräsätande, djur. Där gick en liten hjord gnuer och betade.

Vi gick över en ranglig bro och rakt mot ett skogsbryn där ett par giraffer gick och åt i lugn och ro och till vänster såg vi en flock zebror, fler vattenbockar och vad jag senare identifierat som Impalaantiloper. Alla våra guider har förvisso berättat vad vi sett för djur när vi sett dem, men det har mest gått in genom ena örat och ut genom det andra.

Vi strosade i sakta mak genom området och tillbaka till stranden, klev ombord på en (helt annan?) båt och körde tillbaka mot där bilen var parkerad. Halvvägs passerade vi en flodhäst med bara någon meters marginal.

Vi körde sedan vidare mot vårt ursprungliga mål; Lake Nakura, runt 8 mil bort och på strax under 90 minuter var vi framme.

Kenya - en reseberättelse: Vägen dit

2010-10-16T21:54:00.000+02:00

Kvällen före avfärd hade sonen 39.0°C
Sådär kul, liksom, men jag proppade i honom en Alvedon och höll tummarna.
När han vaknade var han feberfri.

Vi kom iväg i god tid, hämtade upp storebror på vägen och sedan mormor som skulle ta med bilen hem igen från Landvetter och hämta upp oss när vi kom tillbaka. Det hade dock inte sonen uppfattat. Han trodde att mormor skulle med på resan så det blev förstås lite besvikelse över detta. Till på köpet började febern återkomma.

Men vi kom fram till flygplatsen och vi passade på att gå på toa medans maken och storebror skulle växla till sig lite Kenyanska shilling och få ut boardingkorten. Sedan skulle vi omfördela väskorna något så vi fick plats med bälteskudde till B och sedan checka in.

Sonen fick ytterligare en Alvedon inne på toan och på väg ut ringde maken i panik. Då hade de ställt sig i incheckningskön istället för att växla pengar och var nästan framme. Och eftersom jag har en make som a v s k y r att köa så började han bli orolig att behöva börja släppa förbi folk. ;-)
Det blev en ytterst snabb omfördelning stående i kön; jag slängde över det översta, vilket var min och sonens necessär, från min och sonens bag till makens för att få plats med kudden och så fick det vara klart. Incheckningen gick för övrigt utan problem, liksom flygresan, med diverse mutor till sonen. Transit i Istanbul på en timma och ombordstigning på ett nästan tomt flygplan för att ta oss till Nairobi.

Maten var helt okej, på båda planen, och det var tillräckligt med plats för att sträcka ut sig och kunna sova. Även om det inte var helt bekvämt att dela en tresits sovande med en nästan-femåring på tvären. Planet skulle vara framme 1.20 och så vitt jag vet så var vi i tid. Jag knöt upp sonen på ryggen; vi blev godkända i visumdisken efter lååång väntan (ja, att jag bar på sonen blev knappt godkänt: tjänstekvinnan utbrast förebrående “He too big. He can walk.” “Not at 2 am” svarade jag bestämt och fick medhåll från hennes kollega) och gick för att hämta väskorna som vid det laget var nästan ensamma på rullbandet.
Ja, mer än ensamma. Makens väska saknades helt.

Utanför stod vår chaufför och väntade med en pappskiva med vårt efternamn på. Jag fick gå och meddela honom medan maken fick ta itu med sin saknade väska. ja, eller vänta på att få göra det, för han var inte den enda som blivit av med bagage. Ett sällskap framför honom hade visst inte en pinal kvar. Han fick kliva förbi en som reste ensam och runt tre var vi väl äntligen ifrån flygplatsen.

Incheckning på hotel Jacaranda och där stupade vi i säng. Efter att ha ältat om och om igen om allt vad vi saknade från bagaget. Makens alla kläder utom ett ombyte han vant tagit i handbagaget. Hans panikinköpta badbyxor när han inte hittade sina gamla hemma. Alla hans hygienartiklar, inklusive linsprylarna och den hälft av alla mediciner och preparat jag lagt i hans necessär. Och för den delen även den hälft jag ju lagt i min necessär för att vi inte skulle ha allt på samma ställe…

Han fick förvara linserna över natten i korken till en vattenflaska; vi gnuggade av tänderna med vatten och så somnade vi äntligen.

Vi vaknade, lätt desorienterade och utan tidsuppfattning, tjugo minuter innan frukosten slutade serveras och trodde vi hade över en timme på oss. Vi hann dock dit och fick slängt i oss lite av varje som de inte hunnit duka bort och så var vi redo för dagen.

Tvärs över gatan låg Sarit Centre ; ett köpcenter som vid första anblick var både rörigt och rätt tomt på affärer. Vi lyckades dock leta oss fram till en “Hyper-market” och fick köpt varsin tandborste och varsin deo. Vi nöjde oss med en liten tub barntandkräm, och jag köpte ett balsam till mitt hår som blivit som Svinto efter morgonens dusch. Hos en “chemist” hittade vi en liten flaska med linsvätska. Vi köpte med oss varsin Samosa med köttfärs och gick tillbaka till hotellet för att tillbringa dagen vid poolen.

På kvällen åt vi middag på Pizza Garden, också bara tvärs över gatan från hotellet och kände oss trots allt ganska nöjda och redo inför nästa del av resan; safarin.

Efter lite mer poolhäng somnade vi gott och efter en lite längre frukost på hotellet, ett kort födelsedagsfirande på hotellrummet och beskedet om att makens väska nu hunnit till Nairobi blev vi upphämtade av samma chaufför som från flygplatsen och så gav vi oss av ut mot Lake Nakuro.

Viktcheck

2010-10-16T02:47:00.004+02:00

Jag har visst snillat bort lite tid. Jag kommenterade till maken på torsdagskvällen att jag måste vara så långt ifrån mensen jag kan komma på en menscykel, eftersom magen var det plattaste den varit sedan jag förra månaden då jag ju fick höra att jag såg gravid ut... Och jag har tappat mer än jag väntat sedan vi kom hem och inte haft någon koll på tiden så jag trodde helt enkelt att det var minst två veckor kvar.
Följande morgon vaknar jag och märker att jag har räknat fel…

Men vad gör det när jag alltså väger mindre än jag väntat just när jag borde vägt lite mer ;-)

~~Knappt~~ Korrigering, felräkning: Drygt fem kilo ner, totalt, på inte fullt tio veckor, varav en vecka spenderats i Kenya med inställningen kissa när det finns en toa och ät det som serveras när det serveras för ingen vet när du får tillfälle nästa gång…

Vi har varit på safari

2010-10-12T00:33:00.001+02:00

Mer detaljer kommer. Idag bara sonens fundering från när vi såg en nydödad gnu alldeles bredvid vägen och en lejonhona tryckande i en buske strax intill:
“Det är nog vakterna, de som tar hand om djuren, som har skjutit den, tror jag”
Han var inte helt säker på varför vakterna skulle göra så, men prövade en förklaringsmodell:
“Den hade kanske dödat ett lejon?”

♫…Kalle, vilken Kalle…♪

2010-09-24T22:19:00.001+02:00

Fredagskväll. Jag och sonen sitter tillsammans i soffan och maken är i Malmö. Doobidoo på TV:n. Jag sitter och plockar med diverse småprylar till resan, sonen sitter och tjuvlyssnar på mp3spelaren vi ska fylla med sagor åt honom som förströelse.

Så tittar han upp, får syn på Sara Edwardsson i rutan och utbrister: “Det är ju Super-Snälla-Silver-Sara!”

Han tittar på hennes lagkamrat Kalle Moreaus och tänker en stund, tvekar men föreslår sedan fundersamt: “Jag tror den killen är Stål-Henrik som har klätt ut sig”

Sonens egenkomponerade måltid

2010-09-24T16:36:00.001+02:00

Någon sorts pasta han handlade själv i förmiddags, köttfärssås och en sallad bestående av morot, gurka och äpple... Ja, rätt gott faktiskt... Fast den lille kocken blev mätt av all provsmakning och lämnade halva sin portion.

Tröttsam vecka

2010-09-23T22:17:00.001+02:00

Måndagen var inte rolig. Jag satt uppe och valvakade till efter ett på söndagkvällen och började jobba 6.45. Långdag med föräldramöte fram till kl 20.00.

Jag fjäskade till mig vilan så jag fick slumra lite och gick dessutom och la mig att vila i 70 minuter innan “kvällsskiftet” tog vid.

Föräldramötet gick jättebra, tisdagen flöt på, men igår fick jag en migränattack igen. kl 20 hade jag redan gått och lagt mig, med x antal tabletter i kroppen och spikmattan under mig. Sov som en kratta men vaknade som tur var migränfri och har klarat mig hela dagen.

Vi har inte behövt använda “Supernanny-hotet” ännu, så sett har veckan varit mycket bra. Men för att fortsätta på samma tema så bläddrade jag förbi ett avsnitt där Supernannyn skulle göra barnen mer delaktiga i matlagningen…

“Var bor de?” undrade sonen som satt i samma rum.
“I USA,” svarade jag.
“Åh, där skulle jag vilja bo” påstod sonen, “kan vi åka dit?”
Njae, det hade jag ju inte tänkt mig, men jag hade en misstanke: ”Ville du vara där för att barn får laga mat där?”
Jo, så var det ju, medgav han och jag fick förklara att det får barn här också ;-)

Vi planerade in att han skulle få laga maten redan på fredagen, alltså imorgon, och även planera och handla det som behövs, och det skulle vi gjort redan i dag om han inte hade glömt att kissa innan vi gick från förskolan… Istället fick vi gå hem och tvätta kläder… Och skor…

Men jag utnyttjade tiden till att gå igenom lite näringslära kiddy-style inspirerad/stulen från bloggen m som i underbar, så det förhoppningsvis inte blir några större diskussioner om vad som egentligen behöver ingå när man komponerar en måltid.

Fjärde stapeln, med motion och frisk luft är det sonen som velat lägga till, och för all del; det behöver man ju också för att må bra så det fick vara med. Kanske borde man lägga till en stapel för sömn också?

Eller bara gå och lägga sig?

Lördag

2010-09-18T17:50:00.002+02:00

Idag har vi haft en härlig dag, jag och sonen, maken är på golfresa så vi är för oss själva.

Gårdagen slutade i en pms-ig Supernanny-strategi så den vill jag helst glömma.

Jag kan bara nämna att jag och sonen just nu har en modifierad överenskommelse om hans veckopeng där vi nu kommer att testa att den minskar med en krona för varje gång han ljuger igen. Och i gengäld får han tillbaka en krona för varje gång jag skriker åt honom igen...

Men det var igår, idag är det en ny dag.

Dagen började med att sonen hade sin första träningstid. Vi har anmält honom till en prova-på-idrotts-skola för barn mellan 4 och 9 års ålder och idag var det alltså introduktion och första träningen.

Första grenen var bolljage.

De inte alltför pedagogiskt tränade unga tränarna drog en kortversion av reglerna och frågade vem som ville börja jaga. Först med att räcka upp handen var min son. Så han tog fart mot bollen och kickade till den med allt han hade. Så han fick springa och hämta den och prova igen. och sedan igen, innan han förstått vad leken gått ut på. Men sedan gick det bra.

Efter uppvärmningen skulle de spela fotboll. Och han sprang, och han sparkade fotboll. Och sedan ställde han sig och pratade med tränarna. Och sedan spelade han lite till. Strax innan "halvtid" tröttnade han på att springa och då fick han prova att stå i mål. Det kan nog vara den placering som passar unge herrn bäst, kan jag tänka...

När träningstiden var slut ville han inte åka därifrån utan tänkte vara med även nästa gäng, men si, då tog mamman honom på ryggen och gick.

Så drog vi till Torp. Där skulle det vara trafikdagar men det jag hade planerat var att låta honom testa "fun ballz" som han suktat efter sedan i somras.

Och vi hade tur; bara två före i kön och gratis att prova dessutom.

Resterande ärenden var inköp av ett antal "mutor" till resan; saker att fördriva många långa timmar i flygplan och bil med samt diverse mediciner. Sonens malariaprofylax fanns dock inte inne så jag avvaktar med allas och provar i stan imorgon istället.

Mat, lördagsgodis och lite vinterkläder hann vi också med och vid det laget var vi långt förbi lunchtid så sonen fick en Happy Meal i bilen på väg hem och sedan har vi vilat och myst.

Imorgon ska vi se om vi får barnteaterbiljetter och så ska vi förstås rösta.

Vikten fortsätter nedåt, men mycket långsamt just nu. Jag kommer inte nå första delmålet före resan men jag mår bra och känner skillnaden i kroppen så det får vara så. Hellre långsamt och hållbart än snabbt ner och snabbt upp liksom. Men just nu känner jag mig inte helt okej med hur jag ser ut heller.

Jag träffade en mamma från öppna förskolan och hon hejade så glatt med en menande blick på min mage och blev lite lagom generad när jag lika glatt nekade... Jo, jag tyckte själv jag såg gravid ut redan i går, men magen är bara svullen. Och idag unnar jag mig lite naturgodis som pms-bot, så den lär väl hålla sig så ett par dagar...

Elaka mamman i farten igen

2010-09-13T00:55:00.003+02:00

Idag har jag lurat sonen.

Han älskar inte mediciner. Det är strid på kniven att få i honom mediciner. Och nu skulle jag få i honom 0,75 dl dukoral; ett koleravaccin, som intas oralt i minst två omgångar nu innan resan. När den väl är tillblandad så ska den intas omgående och dessutom ska man undvika mat och dryck en timma före och en timma efter intaget så det går inte direkt att dra ut på det eller försöka muta honom med något gott efter. "Något gott om en timma" är liksom inte motiverande nog...

Så jag påstod att det var ytterligare en vaccination man tar med spruta "egentligen, men man kan dricka den istället om man vill..."

Han köpte det. En hel del gnäll och protester blev det och lite spottade han ut men det gick förvånansvärt bra. Nästa dos är om en dryg vecka så jag hoppas stategin fungerar en gång till...

Hur vi ska få i honom tolv tabletter malariaprofylax vet jag dock inte, kanske peta in dem i något gott..?

I helgen har jag kolhydratladdat. I fredags var det utgång med jobbet; cider, chips och diverse onyttig mat. Dagen efter blev det dagen-efter-ätning; sega chips till frukost och stulet kvarlämnat lördagsgodis efter att man och barn lagt sig.

Idag har jag sockersug (och halsbränna) men stålsätter mig för att komma in på banan igen så att säga.

Nu kör vi igen.

På tisdag siktar jag på att cykla till jobbet för fjärde gången.

Sist hade jag kapat ner tiden till 40 minuter till jobbet och 32 minuter hem - i motvind - utan att ens stanna och vila...

ung kärlek

2010-09-12T23:40:00.002+02:00

Storebrors flickvän har övernattat här. Vi ställde in lille sonens madrass på storebrors rum.

Sonen ställde sig frågande till detta och tycker hans säng blev trasig: "Har jag sovit i en trasig säng i natt?"

Jag påminde honom om att han ju sov hos oss i natt istället, och det kunde han köpa.

Så knallade han in i storebrors rum i morse, kröp upp i flickvännens säng och deklarerade: "Det här är faktiskt min säng. Men det gjorde inget för jag sov hos mamma."

Jag ropade till mig honom och bad honom stänga dörren och lämna ungdomarna ifred. Han nickade glatt och gick in och stängde dörren inifrån.

Efter att hon åkt hem kröp han upp i hennes säng, sniffade och ropade förtjust: "Åh, det luktar som den som har sovit här"

"Men varför i hela fridens namn luktar du i hennes säng", frågade jag

"För jag älskar ju henne!", förklarade han.

Uppenbarligen får man två pojkvänner till priset av en om man ger sig in i den här familjen.

Första ridturen, tror jag.

2010-09-03T10:30:00.001+02:00

Vi har liksom missat att erbjuda detta, men nu så... :)

Vaccinationsbiverkning?

2010-09-03T00:28:00.001+02:00

Sitter uppe sent med en ledsen pojk i sjal på ryggen. Han vaknade och gnällde för en dryg halvtimma sedan och det brukar betyda kissnödig så jag tog upp honom och satte honom på toa.
Att lägga honom igen gick dock inte, han grät och klagade över ont i ben och fötter. Möjligen växtverk, möjligen biverkning efter vaccinationerna…

Vi har idag varit och vaccinerat oss inför Kenyaresan. Varsin Havrix mot Hepatit A för oss vuxna och Ambirix för sonen, Stamaril för oss alla mot Gula febern, Dukoral som vi på något sätt ska få i sonen oralt samt recept på malaria profylax.

Det var ingen picknick, kan jag ju säga. Sonen var mer eller mindre hysterisk över sprutorna och kämpade emot för kung och fosterland. Och han skrek. Som tur var var det bara vuxna i kön när vi väl var klara för han hade garanterar skrämt upp eventuella köande barn för tid och evighet annars med sina avgrundsvrål…

Ja vaccinerad blev han till slut ändå, men det krävde tre vuxna att försöka hålla honom stilla :-(

Glass fick bli plåster på de värsta känslomässiga såren efteråt och det gick trots allt över ganska fort därefter, men just nu är han alltså inte så rolig att ha med att göra…

Fast, för att vara ärlig så kan den oroliga sömnen lika gärna vara en biverkning av att han somnade i bilen strax efter kl 18 på väg till vaccinationen och sov bort en timme eller så… typ…

Målbild

2010-09-02T17:31:00.000+02:00

Okej, jag kan kanske inte bli 29 igen men nog fasen ska väl vikten från då vara möjlig att nå?

Jag har 8,6 km bilväg mellan mitt jobb och mitt hem.

Cykelvägen är det 8,2 km. Svagt uppförslut till jobbet och motvind på det gav en färdtid på c:a 55 minuter.

På eftermiddagen blev jag upphämtad och cykeln fick stå kvar till veckan efter då jag fick skjuts till jobbet.

Obefintlig vind och förstås svagt medlut gav då en tid på 35 minuter.

Denna vecka hade jag tänkt cykla på onsdagen men vaknade på tisdagsmorgonen med nackspärr och kunde knappt ta mig ur sängen. Två dagars konvalescens och utebliven cykeltur. Jaja, nytt försök nästa vecka.

Att cykla en dag/vecka är ju klart bättre än att köra bil fyra dagar/vecka...

Motivationen håller i allafall än så länge... :-)

Fyndat på barnloppisen

2010-08-28T15:35:00.002+02:00

Jaja, de är eftertraktade på sjalbarn iallafall ;)
Priset? 1 kr styck... :)

Fästingkoll

2010-08-24T18:34:00.002+02:00

Sonen hade en fästing på insidan av låret igår. Jag hittade inte fästingplockaren och har en tendens att kapa fästingarna på mitten med pincett så jag ringde maken som har en bättre fästingplockarteknik. Detta hörde sonen och utom synhåll för mig så knep han fästingen själv. Med handen...
Idag har han en rund svullen ring c:a 3x5cm stor runt bettet och i själva bettet sitter det en svart prick... Fattas bara att han får Borrelia igen...

I övrigt är vi tillbaka i vardagen. Jobb och förskola flyter på och jag har kört igång med GI-maten igen. Eller ja, det har jag ju ätit hela tiden, men nu har jag lagt ner vanan att trycka i mig en godispåse eller två mellan de i övrigt välbalanserade GI-måltiderna...

Dag ett var måndag förrförra veckan - terminsstart för vår del, så jag är nu inne på vecka tre och mår jättebra trots lite fusk i form av en liten påse naturgodis, en eller annan potatis samt några starkcider.
2,5 kg ner, på ett ungefär, hittills. Det känns bra och än så länge håller motivationen; inte tillräckligt för någon tätare regelbunden motion, men en timma/vecka är dock mer än vad det var förut i alla fall... Hurra för det. ;-)

Min knäppa son

2010-08-15T00:20:00.002+02:00

Jag bar in en halvsovande pojk i bilen när vi skulle köra och hämta hans far i skymningen varpå han piggnade till en liten stund.
"Då kan du spana efter rådjur", föreslog jag.
"Jaaa", svarade sonen förtjust, "Men hur ser de ut?"
"Ja... som Bambi" förklarade jag.
"Jag kommer inte ihåg hur Bambi ser ut" säger han och funderar vidare, "De kanske ser ut som älgar?"
"Ja, nästan. Fast de är väldigt mycket mindre än älgar"
"Ja", föreslår han, "Älgarna är mamma och pappa och rådjuren är barnälgar"

Min knäppa man

2010-08-15T00:02:00.004+02:00

Han var på fest på golfklubben idag och var lite lagom lullig när vi hämtat hem honom. Han lägger sig i soffan framför filmen "Sleepers" med bl.a. Robert DeNiro.

Så vänder han sig om och frågar mig "Vad heter han?"
"Det är väl Robert DeNiro", svarar jag, "jag blandar ju alltid ihop honom och den där andre, vad han nu heter?"
"Al Pacino", kommer jag på.
"Nej" påstår maken.
"Öh, jo, det heter han, hävdar jag med bestämdhet.
"Al Pacino?" ifrågasätter maken, "Men han är ju ingen människa, han är ju Gudfadern"
"...Nej... men han spelar väl Gudfadern" påstår jag och slår upp det på imdb.com "Jo, Al Pacino spelar Don Corleone... och DeNiro spelar Vito Corleone"

Det går en stund och så säger maken "Den jag blandar ihop honom med är han i Frankie och något"
"Frankie och Johnnie?" undrar jag och slår igen på imdb. "Jaha... Al Pacino... Du också alltså"
Sedan ger jag upp. <3

Femårig bröllopsdag

2010-08-13T14:41:00.004+02:00

"Just precis den här dagen för precis fem år sedan...", påbörjade jag idag på morgonen berättelsen om vårt bröllop för 4,5-årige sonen som då låg i magen.
När jag var klart tittade han bara på mig och konstaterade "Ja... Det kommer jag väl ihåg!?"

Men det är uppenbarligen inte helt lätt att förstå vad ett bröllop egentligen går ut på.
Jag och maken har under dagen ringt fram och tillbaka för att planera "fredagsmyset" och vad vi ska äta till bröllopsmiddag i kväll. När vi lagt på sista gången frågade sonen "Vad pratar ni egentligen om?"
"Vi planerar bröllopsdagen", förklarar jag men han ser bara mer förvirrad ut av den förklaringen och frågar "Men du har ju redan fött mig. Ska du göra det igen?"

Önskemål

2010-08-08T23:55:00.001+02:00

“Mamma, när jag fyller år, då skulle jag så gärna vilja ha en piñjata”

I blame Nickelodeon

astronauternas jobb

2010-07-30T22:45:00.006+02:00

"Jag gillar astronauter!" påstår sonen när jag erbjuder honom att somna med mig framför "Apollo 13"
"Vad är en astronaut då?" frågar jag
"Det är de som jobbar i rymden. Och tar hand om rymdvarelserna." svarar han med självklarhet.

Incitament

2010-07-22T18:15:00.002+02:00

Morgontrötte sonen hade bestämt sig för att sitta uppe i går kväll och titta på Bolt som visades på hotellet i Köpenhamn typ dygnet runt... Hans far föreslog att han kunde gå upp kl. 8 istället för då skulle han hinna titta en hel timma före frukost, motvilligt accepterade han detta.
Så i morse slog han (som inte vaknat innan 9.30 någon morgon på semestern) upp sina ljusblå kl. 6.35 och utbrast lyckligt "jag vaknade 8, nu får jag titta på Bolt"

I väntan på tåget...

2010-07-20T11:59:00.004+02:00

Jag testar sonens språkmedvetenhet på stationen "vilket ord är längst, tåg eller tändsticksask?" sonen svarar bergsäkert "tåg".
Jag testar en annan fråga: "om man har fågel och bur och tar bort bur, vad har man för ord då?" Jodå, "fågel" svarar han och fortsätter "nu är det min tur. Om man har tuttar och mage och tar bort tuttar, vad har man då?"
När jag svarar "tuttar" bekräftar han att det var rätt och förklarar "då kan man inte mjölka sina bebisar."

Oliiidligt spännande i natt

2010-07-13T10:42:00.002+02:00

Det blev lite oväder igår kväll. Av den sort som känns som jordens undergång, typ. Vi sprang kors och tvärs och försökte rädda torkande tvätt och kvarglömda solmadrasser undan skyfallet och sonen utbrast med desperation i rösten "jag är ju rädd om mitt indiantält också" så det var bara att springa ut och försöka knyckla det också genom altandörren...

Halkiga föresatser...

2010-07-11T16:00:00.000+02:00

Sommar. Regnet har lättat och solen börjar titta fram. I köket sitter sonen och äter pannkakor. Med mycket socker. Det uppskattas även av flugorna. En envis jäkel flyger runt bordet och jag klappar till den med en purjolök...
Sonen gör stora ögon: "Mamma! Du slog den. Du har sagt att man ska vara rädd om alla djur." Han tittar lugnande på mig och tröstar storsint: "Men vi ringer inte polisen"

Frukostlyx

2010-07-09T10:10:00.001+02:00

Färska smultron och blåbär i yoghurten

byggmästarens sonson kan väl också bygga

2010-07-08T19:20:00.001+02:00

Sonen: "Pappa, kan vi bygga en stege till min våningsäng?"
Maken: "Ja, det kan vi väl... Men inte idag. Först behöver vi virke, och vi måste veta hur den ska se ut och så..."
Sonen, lite förvånat: "Men jag vet ju redan hur en stege ser ut!"
Maken, förklarar och avslutar: "...man måste ha lite kunskaper..."
Sonen, förnärmat: "jag har faktiskt kunskaper!"

Artigt men fel

2010-07-07T15:16:00.000+02:00

Sonen sprang före mig från bilen och satte sig på trappan utanför dörren. Det tog någon minut eller så innan jag samlat ihop allt och hunnit ikapp honom. Då reser han sig och utbrister hjärtligt: "Tack, mamma. Tack för att du väntade på mig." Ähm, ja... Var så god?

Mera kärlek

2010-06-28T21:51:00.001+02:00

Sonen påstod att “tjejer inte gillar killar” och grundade det på att “dom pussar killarna”

Jag föreslog att det nog var tvärtom då, för man brukar oftast pussa på sådana man tycker om.

Han funderade en stund och beklagade sig:

“Jag är intresserad av en tjej på en annan avdelning… Men hon kysser ju aldrig mig”

Jag försökte göra så liten affär av det som möjligt och frågade bara lite dumt “Jaha, vad heter hon då?”

“Jag vet inte” suckade sonen (nä, men om du tar reda på det så kanske hon vill kyssa dig… kunde jag sagt men vid närmare eftertanke så kändes det inte som en bra idé. Och fem veckors semester känns plötsligt inte tillräckligt länge att hålla honom från förskolan…)

På lekplatsen

2010-06-28T15:30:00.001+02:00

Dags att börja blogga igen? Ligger i solen och ser sonen leka på den nybyggda lekplatsen. Tre arbetsdagar kvar till semestern...

Kärlek

2010-05-18T22:43:00.001+02:00

“Vet du, mamma, jag börjar gilla pappa också nu” erkände sonen tidigare i kväll. Kanske att vi börjar komma ut på andra sidan av den här fasen nu då?

Mitt lilla kräk...

2010-05-18T09:39:00.001+02:00

Väcktes i morse av en tunn röst: "mamma, jag tror jag behöver kräkas..." och ja, det gjorde han visst. Jag fick stanna hemma så maken får jobba klart eftersom han får ta resten av veckan när jag är i Paris... Anyway, i duschen frågade jag den oidipala sonen vem han tyckte skulle vara hemma med honom. "Kanske pappa, han är bra på sånt här" föreslog han och fortsatte "han ger mig glass när jag kräkts".

2.5 timmar hos frisören blev det.

2010-05-15T21:00:00.001+02:00

Han klarade det så bra att frisören gav honom en sprayburk med blå hårfärg. Det blev en riktigt härlig dag tillsammans och det firar vi med chokladbollar.

Parispanik

2010-05-14T19:33:00.001+02:00

Jag försökte leja ut sonen för ett par timmar i morgon men det var ingen som nappade på det.

Jag har bokat tid hos frissan för att klippa och slinga så håret blir vårfint lagom till resan, fast jag missade när jag bokade att det var den här helgen maken skulle segla till Skagen med killgänget…

Och barnvakt har jag ingen men istället för att avboka så köpte jag en stor låda med Lego att “muta” honom med så han sitter stilla hos frisören. 342 bitar och inslagen i presentpapper så kan det väl hålla honom sysselsatt en stund. Och så tar jag med laptopen, en dvd-film och ett PC-spel, papper och kritor och något att mumsa på och så håller jag tummarna för att det ska fungera…

Fler tips och mer tumhållning önskas!

Förbluffad, imponerad och förstummad

2010-05-09T11:37:00.001+02:00

Sonen försöker återigen övertala mig att ge honom veckopeng varje dag istället för bara en gång/vecka.
Jag nekar med motiveringen att då är det ju inte veckopeng längre.
Han funderar en stund och får snilleblixten: “Jag kom på en idé. Du kan ge mig veckopeng på natten. När du väcker mig!”

Fy farao vad smart den ungen är. Jag tänker dock inte ge honom veckopeng oftare för det…

Språköra?

2010-05-06T00:58:00.001+02:00

Sonen ville gärna skriva ett meddelande till sin mormor.

“Hur skriver man mormor?”, undrade han.
Ibland funkar det att ljuda så jag bollade tillbaka frågan: “Hur börjar det?”
Första bokstaven var lätt. “Vad kommer sen?” undrade han.
”Hur låter det?” frågade jag.
“Sju?” föreslog han.

Nja, inte riktigt va?

Samma dag satt vi i bilen och han spanade ut genom bakfönstret.

“Jag ser molnfigurer” utbrast han glatt och berättade om än den ena och än den andra och sedan,“Jag ser en ö”
”Jaha, kan det vara en öde ö?” undrade jag, “eller kanske en skattkarte-ö?”
“Nej”, svarade han bestämt, “En sån ö som vi bor på. Alla bor på en ö. Hela jorden finns på en ö”
”Jaha, det visste inte jag” medgav jag och funderade ett ögonblick och frågade sedan “det är inte planet du tänker på?”

Och jo, en planet var det ju han hade menat.

Trött pojk

2010-04-29T19:13:00.001+02:00

Det får bli tidig läggdags även för husets mamma för jag misstänker att vissa vaknar tidigt på den lediga fredagen...

Vår...

2010-04-23T13:18:00.001+02:00

Stilleben i parken.

Bältesstol

2010-04-21T22:42:00.001+02:00

Nä, vi ska packa ihop den och ställa undan den och han vet själv att han måste bli större innan han kan ha den i bilen men han tycker den är väldigt bekväm och ville gärna provsitta den en gång till innan dess… Och jag ville förstås gärna ha ett par kort på hur han sitter i den. ;-)

Med nackstödet i lägsta resp. högsta läget ;-)

Efterlängtat inköp

2010-04-21T22:34:00.001+02:00

Förrförra lördagen konstaterade sonen att ver var tjugo kryss kvar till hela “kartan” skulle vara ifylld och räknade faktiskt ut att det var två veckor kvar (matematikuppfattningen har definitivt rakat i höjden (av detta?)) tills han skulle kunna köpa helikoptern. I lördags fick han sin guldtia och på söndagen var han hos sin farmor och farfar. Farmor ville ,som så ofta annars, ha sin plånbok och ville ge honom lite mynt. Sju kronor fick han. “Jag behöver tio kronor för att köpa helikoptern”, hade sonen förklarat och fått ytterligare en femma. Han kom hem och visade stolt upp pengarna och vi satte oss att kryssa i schemat.

Jodå, han hade sparat ihop allt han behövde och lite till, men det var söndag eftermiddag och affärerna var stängda här i stan och det accepterade han. Måndag jobbade jag sent, tisdag hade vi nästan glömt det men så kom vi på att jag skulle sluta tidigt och hämta honom idag och då bestämde vi att vi skulle gå hem, växla in hans pengar mot sedlar och sedan gå till leksaksaffären.

Jodå, vi räknade och han fick en hundralapp och en femtiolapp i utbyte mot sina mynt (som jag behöver ha liggande hemma så jag slipper se till att ha växel i plånboken varenda jäkla lördag…), stoppade pengarna i fickan och stack iväg.

Han ville gärna ha sin sparkcykel, jag avrådde eftersom det skulle bli svårt för honom att bära helikoptern och cykla på samma gång, men han föreslog att han kunde ha påsen på styret och det accepterade jag.

För första gången var han inte intresserad av att gå och titta på allt i affären. Han gick och plockade fram helikoptern, gick halva vägen till kassan och sedan tillbaka för att se om det fanns någon mer att spara till och fick syn på en bärgningsbil för 129:50

Sedan betalade han, fick en jättepåse och så gick/cyklade vi hem igen och packade upp legot.

Han monterade ihop helikoptern med numera ganska van hand och har varit nöjd och glad hela kvällen och inte minst stolt!

Bärgningsbilen kan nog vara glömd, för i broschyren fanns en brandstation med. Den kostar dock 799:- på BR (fast typiskt nog just nu 649:-) och det låter som att det blir väl lång väntan innan han skramlat ihop de pengarna…

Vi får väl se vad nästa sparandemål blir.

Svinigt ursprung

2010-04-20T21:33:00.001+02:00

Sonen hjälpte mig göra baconsås och skulle slänga de tomma baconpaketen. Vi har två valmöjligheter; röd påse för brännbart och grön för rötbart avfall. Sonen undrade var han skulle slänga förpackningarna.
Jag berättade att i den gröna får man egentligen bara slänga sådant som växer i naturen:

“Det gör inte bacon. Det kommer från affären”, konstaterade han

Jo, ja… “men bacon växer nästan i naturen; det sitter på grisen” hävdar jag

Han tittar klentroget på mig “Men det går ju inte. Grisar är ju äckliga!”

Mässbesökare

2010-04-14T22:53:00.001+02:00

Vi tillbringade både fredag och lördag förra veckan på Baby- och barnmässan i Göteborg.

Vi såg både Pettson & Findus och Lilla Anna, trollkarlar, Lisebergskaniner och diverse andra kända och okända figurer och filurer.

Största fyndet var en bältesstol som vi ska ställa undan förhoppningsvis ända tills sonen växer ur sin bakåtvända stol. Han har faktiskt ungefär 10 cm i sitthöjd kvar innan Twowayen är urvuxen så i princip har han tjugo cm kvar då han kan sitta bakåtvänd även om det förmodligen inte är tjugo bekväma centimetrar… ;-)

Som jämförelse kan nämnas att hans axlar hade ungefär två cm kvar till nackstödet på den MultiTech han fick prova, trots att MultiTechen nog är någon centimeter längre i ryggen än Twowayen… Men det hjälper som sagt inte eftersom nackskyddet tar i först.

Vi fick också möjlighet att prova den Britax KidPlus som jag har spanat på eftersom jag vill ha både det sidoskyddet och bälteshornen. Med en rabatt på runt 500 kronor så slog vi till, trots att han knappt vuxit i bältesstolen ännu. Så här ser den ut i alla fall.

Jag hade helst velat ha den som är svart och turkos men sonen lämnade inte mycket utrymme för tolkningar av svaret: “ja inte den ljusblåa i alla fall” när jag frågade vilken han tyckte var snyggast. Han tyckte i stället att den rosa var snyggast. Nu blev det uppenbarligen varken turkos eller rosa eftersom de bara hade svart och helröd att välja på…

Det jäkliga med ungens fäbless för råååsa är att han alltid gillat rosa men just den dagen gått hela dagen och informerat om att han gillar alla färger, utom vitt och rosa och därför valde det fula svarta skohornet med döskalle istället för det fina rosa med krona på… ;-)

Sonen trivdes i vilket fall som fisken i vattnet med både lekställen och fikamöjligheter på mässan och var inte särskilt svår att få med dag två. Speciellt som jag ju redan dagen innan hade lovat honom en ballong innan vi åkte hem. Så när det var dags att gå gick vi till utställarna som sålde heliumballonger och han skulle få välja. “Jag vill inte ha en sån, jag vill ha en som man håller så här” förklarade sonen och visade med händerna och pekade på ballongblombuketten de hade som dekoration på ena väggen. Och sådana sålde de inte…

Ängeln till försäljare tog dock loss ena blomman och gav honom, gratis, och då var lyckan gjord.

Idag var han inte överdrivet positiv till att gå till förskolan men så är det ju ibland, och det är onsdag och förskoledag… “Men i morgon är det torsdag och sedan är det fredag – då är vi lediga”, uppmuntrade jag, “vad skulle du vilja göra då?”
Han funderade ett ögonblick och föreslog : “Vi kan kanske gå på baby-baby-barn?”

Baby- och barnmässan

2010-04-09T15:09:00.001+02:00

Förtrollad av Pettson och Findus...

Mitt lilla barn

2010-04-07T00:36:00.001+02:00

(jag sitter in i det längsta och skjuter upp att skriva inför morgondagens utvecklingssamtal…)

"Ett barn ska jag ha när jag blir stor, med smala ben och mjuka skor..."

Hårt jobb.

2010-04-03T12:26:00.001+02:00

"Jag jobbar som de tio bärgarna" tycker jag sonen säger.

"Nej" svarar han ilsket, "inte bärgarn. Bärgarna som har yxor."

Jag tänker så det knakar och tror att jag kommer på det. "Dvärgarna? Men de är ju bara sju?".
"Ja just det", minns han, "det är indianerna som är tio. Jag och pappa jobbar så hårt som två bärgar"

"Och jag då", undrar jag.

"Du tar bara kort."

Vårkänningar

2010-03-31T14:04:00.000+02:00

Snart är det vår och bloggen har fått nya vårkläder.
Men den här vintern har varit helt fantastisk ur både barnsynpunkt och fotosynpunkt.
En bild från senaste turen upp till (sommar)stugan:

Och det är bara 50 dagar kvar tills jag flyger till Paris!

Earth Hour

2010-03-27T23:55:00.001+01:00

Fast är man fyra år och lite rädd för mörkret så får man faktiskt ha en ficklampa i alla fall…

Veckopengen är sjösatt…

2010-03-27T19:57:00.001+01:00

…eller vad man ska säga.

10 kr har vi bestämt och dessa vill han spara till en Legohelikopter som kostar 149:50 i vår leksaksaffär. Så vi (jag) har plockat fram en speciell burk för detta sparande och gjort en “tavla” med bild på helikoptern och ett rutnät med 150 rutor motsvarande 150 kronor och så gör vi ett kryss för varje krona han lägger i burken.

65 kronor hade han redan innan han fick sin första veckopeng så han är idag redan halvvägs mot målet. Värre blir det nog när han ska börja om och spara till en ny grej… Men den dagen den sorgen…

Förvirrat...

2010-03-27T14:37:00.001+01:00

Sonen: "Jag tar ett plommon?"
Mamman: "Kolla hur det ser ut först."
Sonen, tittar: "Det är nästan svart."
Mamman: "Jaaa... Jag menar om det ser fint ut?"
Sonen: "Ja, jag tycker alla färger är fina. Utom vitt och gult."
Mamman, ger upp: "Jaha..? Vad bra... Får jag titta på plommonet?"

Fredagsmys

2010-03-26T22:24:00.001+01:00

Sonen rotade runt i alla skåp och valde sitt eget fredagsmys idag…

Festis, en bit av en trasig marängbotten, tre minimarshmallows, ett pastahjul och ölkorv…

Jo, jag tackar!

Ölkorven var dock till mig, så den stal jag tillbaka och ersatte med en vanlig stor marshmallow. Och sedan var fadern där och kompletterade med lite popcorn, vingummin och den sista baddaren. Sedan så fick han ju kolla med storebror vad han ville ha och så kompletterades det hela med varm choklad… Någon som blir sugen?

Nej, jag trodde väl inte det

Vårfåglar

2010-03-26T12:51:00.001+01:00

Nykläckta kycklingar

Fredagsfika

2010-03-26T11:03:00.001+01:00

Frukost på öppna förskolan.

utvecklingsfaser

2010-03-24T22:49:00.001+01:00

Två stycken genomgår sonen just nu.

I den ena är han full av oidipuskomplex: “mamma, jag tycker bara om dig” och “mamma, jag kommer saaaakna dig” resp “jag kunde inte sluta tänka på dig”.

I den andra så skriiker han åt mig “Jag bestämmer faktiskt över mig själv!” vad jag än bestämt.

Som t.ex. vad jag ska göra, bara för att det inte passar ihop med vad han tänkt sig...

Ja…

…

Ekonomiträning

2010-03-23T23:17:00.001+01:00

Sonen har nästan ständigt pengar i fickan. Varje gång han är hos sin farmor och farfar får han överblivna mynt och ibland även en och annan sedel.
Med jämna mellanrum samlar jag ihop alla fickors innehåll och så får han lägga pengarna på sparbössan. Ibland under vilda protester.
Och i dagsläget så vill han alltid in i leksaksaffären när vi är och handlar. Och han t j a t a r om allt han önskar sig och allt vill ha just precis nuuuuuu!!!!!!

Samtidigt har han börjat intressera sig för vad saker kostar och för hur mycket pengar han har i fickan när jag ännu inte hunnit tömma kläderna… Vi har räknat pengar och läst på prislappar. Och har han pengar på fickan så har han fått handla för dem. Men jag har inte lagt till utan han har fått välja på sådant som pengarna räckt till.

Idag konstaterade jag att om han ska kunna köpa allt lego han vill ha så får han nog skaffa sig en egen inkomst. Typ veckopeng. Det nappade han genast på så vi får väl ha ett familjemöte och bestämma hur vi ska lägga upp planen; hur mycket han ska få och vad pengarna ska räcka till. Och i vilken kassa fådda pengar ska hamna.

Min tanke är 10 kr/vecka att spendera eller spara. Detta behöver han inte spara i sparbössan utan så att vi enkelt kan se när han fått ihop tillräckligt med pengar för något han velat spara till.

Som den just nu hett efterlängtade polishelikoptern:

Och då kommer vi fortfarande stå för lördagsgodis och annat.

Kielresa och Ullaredsshopping

2010-03-23T22:59:00.001+01:00

Jag har varit supertrött efter tidigare helgens strapatser.

Vi tillbringade som sagt fredagen på Ge-kås och sedan lämnade jag sonen i tryggt förvar hos sin morfar och så gav jag och maken oss ut på Kielkryssning med goda vänner.
Båtkryssningar är väl inte min bästa gren egentligen men med Seabands och åksjuketuggummin så funkar det.

Lite kort kan nämnas endast att om jag hade köpt mina egna drinkar hade jag slutat dricka minst tre glas tidigare och att lördagen spenderades med mörka glasögon i ett mulet Kiel.
Lördagskvällen blev för övrigt mycket lugn för min del eftersom jag skulle köra en timma ner och hämta sonen och därefter två timmar hemåt igen på söndagsförmiddagen.

Men så blir jag tvungen att göra om det hela snart igen eftersom jag vann en ny kryssning för två genom att ha alla rätt på ~~quizzet~~ frågesporten ;-)

Och så funderar vi på Legoland för legogalningen i sommar; ytterligare en båtresa. Ja vad gör man inte för familjen..?

Och mobillös har jag varit tills idag då jag hämtade ut den nya mobilen och nu leker jag för fullt. :-)

Det blev en S E c901 och än så länge är jag nöjd…

Mobillös. Efter en blöt helg?

2010-03-15T23:31:00.001+01:00

Jag har blivit mobillös. I fredags åkte vi till Ge-Kås, jag och sonen. Mest för att slå ihjäl tiden och för att vi gillar stället.

“Någon” stängde då inte till vattenflaskan ordentligt och “någon annan” som inte kollade innan hon lade flaskan i sin väska fick snart nog skylla sig själv.
Inköpslistan visade sig vara blöt när den togs upp ur väskan och övrigt innehåll fiskades snabbt upp för att inspekteras. De var lätt fuktiga, för att uttrycka det milt…

Väskan var uppenbarligen vattentät så vattnet fick lite diskret hällas ut i ett hörn av affären – jag veet, men jag var långt ifrån ett avlopp och var lite lätt desperat när jag fattade och genomförde det beslutet…

Mobilen funkade fortfarande som tur var men inom den närmsta timmen förvärrades dess allmäntillstånd snabbt. Två knappar visade sig vara ur funktion; menyknappen och svara-knappen, vilket gjorde telefonen så gott som obrukbar. Jag monterade isär den och torkade ur den så gott jag kunde och sedan fick den lufttorka en stund.

När jag monterat ihop den igen så började knapparna återfå sin funktion och jag trodde för en stund att den klarat upplevelsen med livet i behåll. Det skulle jag inte trott.

Batterinivån minskade oroväckande fort så tillbaka hos min pappa lade jag telefonen på laddning. När jag tog loss den så verkade den inte ha laddats alls. Batterinivån låg på 9% så jagtestade att ladda igen och vips var nivån nere på 8%

Jag avbröt laddningen och stoppade ner telefonen, eftersom det var dags att ge sig av.

På tysklandsbåten samma kväll plockade jag upp den igen och så fick den ligga på laddning hela natten. På morgonen av den död. Jag plockade isär den igen och batteriet var till min stora förvåning numera konvext; det var alldeles uppsvullet på mitten och liksom svampigt att klämma på.

Tur i oturen har jag rätt att plocka ut en ny mobil eftersom jag har mindre än ett halvår kvar på min bindningstid så jag får ta och leta upp telenorförsäljarna och förlänga abonnemanget, men det blir nog tyvärr tidigast på onsdag jag får tid till det.

Planen är att ta ut en Sony Ericsson c901. Synpunkter på det?

Sova över hos morfar...

2010-03-11T23:17:00.000+01:00

Han har inte uppskattat idén men har accepterat att han ska sova hos morfar när vi åker tysklandskryss i helgen. På väg ner, i sista svängen protesterar han: "Mamma, jag har ändrat mig, jag vill inte sova över."
Jag vill helst inte lägga ord i munnen på honom så jag frågar bara: "Jaha, är det nåt särskilt du tänker på då?"
"Ja" säger han och rösten börjar darra "jag tänker på mitt hem!"

konst

2010-03-06T18:57:00.001+01:00

Nu börjar det hända grejor på teckningsfronten, minsann. Häromdagen kom sonen hem med detta porträtt; av Pippi och Herr Nilsson, det ser väl vem som helst, eller?

Igår ritade han en “etikett” till lådan med polissaker och poliskläder så vi ska veta vad det är i den. Och ja, det är en polis på bilden förstås.

Han har dessutom suttit och försökt skriva ner hela alfabetet. Han förklarade att han skrev fel på nedersta raden och då fick han börja från början men han kom inte ihåg ordningen på bokstäverna så han hämtade ett alfabetspussel och så här blev resultatet:

Vårkänningar

2010-02-28T13:55:00.001+01:00

Sonen fick verktyg på födelsedagen och har gått och suktat efter våren då vi kunnat åka till stugan och snickra... Idag är vi där för att skotta tak men självklart fick han snickra lite

Bekännelse…

2010-02-28T01:54:00.001+01:00

Han har en sur och grinig mamma, den här stackars sonen, kort stubin har jag och blir arg så det blixtrar i ögonen. Och öronen.

Jag tvättade, hängde tvätt och lämnade rummet. Och några timmar senare sitter sonen därinne när jag går förbi, och har tagit ner all ännu-ej-torra-tvätten och lagt den i en stor våt hög framför sig i sängen. Och jag flippar totalt. Stänger av tv:n, lyfter in honom i sitt rum och har egentligen syfte att bara lämna honom där men sansar mig något och sätter mig på huk för att prata med honom istället.
Eller, ja, skälla på…

Det hela gick ut på att han inte får ta ner tvätten, att jag vill inte hänga samma tvätt flera gånger och flera andra haranger. Det är inte kommunikation jag är inställd på och uppenbarligen inte han heller för han klagar han mest under tiden över att han missar det som var på tv:n och jag bestämmer till slut enväldigt att han får helt enkelt se till att hjälpa mig hänga upp tvätten igen.

Han gör det - även om jag gör gör det mesta av hängandet, muttrande och irriterat - och jag tackar honom kort för hjälpen, slår på tv:n och går därifrån, fortfarande mycket irriterad.

Senare på kvällen är ilskan borta; vi sitter i fåtöljen och jag frågar honom om jag är en bra mamma och det säger han att jag är (vad annars ska han säga, stackaren?).

Jag vill i alla fall ge honom möjlighet att förmedla sig och frågar vad jag behöver göra för att vara en bättre mamma och han har klara besked:
“Då får du pussas mycket, och kramas. Och sy bättre, så du inte blir så arg. Du måste vara snäll! Och hänga tvätten snällt istället!“

Vi kom överens om att jag faktiskt inte hade hängt tvätten på något snällt sätt, men jag blev förundrad över kopplingen han gjort mellan min ilska och min sömnadsförmåga.

Jag hade plockat fram symaskinen samma dag, för första gången på många år, och den hade trilskats lite med mig till och från och till slut så ballade den ur helt. Och jag hade blivit irriterad, men på ett konstruktivt sätt tyckte jag, då det fick mig att gå loss på maskinen med skruvmejsel och dammpensel och faktiskt få den att fungera felfritt igen… Men sonen hade inte uppfattat det som konstruktivt utan hade uppenbarligen blivit störd/skrämd även av detta.

Jag vill gärna se det som positivt att han i alla fall har förmåga och utrymme att uttrycka sig kring sådant här.

Redo för handarbete?

2010-02-22T22:47:00.001+01:00

Jag har äntligen hittat gardiner till tonåringens rum.

På väg från sy affären stannade vi till i garnaffären och handlade en smalare virknål till sonen och stoppgarn… Tänkte jag skulle försöka mig på att laga några småhål som blivit i några av ullunderställen. Det kan ju vara något att roa sig med medans sonen virkar på sin (mormors) sticklisa. ;-)

Raka besked

2010-02-21T22:05:00.002+01:00

Vi satt och tittade på Madagaskar, sonen och jag.
Under scenen när pingvinerna tar över fartyget utbrister sonen imponerat: De är så smarta, pingvinerna. Och de är så tysta. Jag är inte så smart.
Lite förundrad över hur - eller om - han fick ihop resonemanget frågar jag "Och jag då?"
Nä,svarar han, du är inte så smart.

Snögrotta

2010-02-21T16:56:00.001+01:00

Vinternöjen

2010-02-17T15:28:00.001+01:00

Varm choklad i pulkabacken

2010-02-16T10:04:00.002+01:00

Sonen är lite orolig över att missa kalaset. Pappa ska gå med honom. Mamma, viskar han, vem av er var det som visste var G bor?
Jag får försäkra honom om att också pappa vet, och berättar adressen så han vet själv också. Då känns det visst lite bättre.
Annars är det ingen bra morgon. jag har jobbat kväll igår och ska jobba kväll idag också. Sonen gråter stora tårar: Mamma, jag kommer sakna dig idag...:(

Kalas

2010-02-14T22:42:00.001+01:00

Sonen är bjuden på kalas på tisdag hos en jämnårig grabb från förskolan. Han ska vara utklädd, meddelar hans far halvt förtvivlat, hur löser vi det? Fadern i fråga har visst inte lekt i sonens rum på länge om han lyckats missa alla utklädningsutstyrslarna.

Sonen är överlycklig över att få gå på barnkalas och lutar mot att gå dit som riddare. Frågan är om jag törs släppa iväg honom med svärdet? Eller jag, förresten..? Jag jobbar så jag är inte ens inblandad…

Klagomål och melodifestival

2010-02-13T23:48:00.001+01:00

Två ämnen som passar ihop som hand i handske:-)

Jag har fått klagomål. På att jag inte uppdaterar, så då gör jag det.

Mestedifestivalen, säger sonen, det låter ju ungefär som fest.

Andreas Johnsons uppträdande påades med uppmaningen att hålla i mammorna; jag beklagade mig lite på skämt över att min mamma ju inte var där så jag inte kunde hålla i henne…
Du kan hålla i mig, föreslog sonen, för vi gillar ju varann. Då han inte uppfattat varför man skulle hålla i sin mamma tillade han: Är det läskigt?" Och det var det ju nästan.

Det bästa resultatet i Melodifestivalen hittills är att ingen ännu tjänat några röster på att klä av sig…
Så skönt att se.

Vinnarlåtarna från förra veckan var tillräckligt lättrallade för att redan halvt om halvt fha astnat, men dessa gled genast ner i glömska. Ja, kanske att jag kommer komma på mig med att muttra hippare, hoppare…

Gubbe

2010-02-04T14:01:00.001+01:00

Fyra år!

2010-01-27T23:52:00.001+01:00

Tänk att jag har en fyraåring här hemma.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Stena olssons compagnie

2010-01-16T08:03:00.001+01:00

ingen dålig industri

Nu är glada julen slut slut slut...

2010-01-10T16:02:00.001+01:00

Julegranen bäres ut ut ut...
Ja vi är några dagar tidiga men vi passar på när vi ändå är lediga. Som alla andra.
Ljusstakarna får stå ett par dar till och sprida ljus i vintermörkret. Imorgon börjar jag jobba och utan mysbelysning kommer jag garanterat inte upp...

Bilstolsfascism – bakåtvänt är rättvänt!

2010-01-08T03:21:00.001+01:00

Just nu är jag bilstolsfascist. Det varierar lite vilka ämnen som ligger mig närmast om hjärtat men just nu är det extra mycket kring barns rätt att åka så säkert som möjligt i trafiken. Kanske för att sonen sakta men säkert närmar sig åldern då det blir tvunget att vända honom framåt. Redan nu sitter jag på vid de olika bilstolstillverkarnas hemsidor och nojar över vilken bältesstol vi ska välja då.

Jag ägnar en del av min tid åt att upplysa om vikten av att åka bakåtvänt till minst fyra-fem års ålder på diverse nätforum, mestadels som svar när föräldrar frågar om när det är dags att vända deras små men också, om jag kan formulera det på ett vettigt sätt, som allmän kommentar på andra relaterade frågor. Jag har ju inte direkt många läsare här på bloggen så jag riskerar knappast att trampa någon på tårna med en oombedd föreläsning i ämnet , oavsett hur jag formulerar mig… :-)

Var och en gör som de vill. Det är tyvärr lagligt att vända barnen även innan det börjar bli någorlunda säkert även framåtvänt i bilen, men jag vill göra vad jag kan för att det beslut föräldrarna fattar är ett så informerat beslut som möjligt. Att vända barnet framåt är inte en milstolpe att se fram emot och påskynda. Så. Here we go:

Många tror att det är vikt och längd som är de viktigaste kriterierna för när det är säkert att vända, men det är nästan helt och hållet ålder det hänger på.

Bakåtvänt är alltid säkrare. Åkte vi vuxna bakåtvänt skulle vi ha betydligt färre whiplashskador. Och samma olyckor som riskerar att ge en vuxen whiplash kan bryta ett framåtvänt barns nacke och leda till omedelbar död eller livslång förlamning. Och som många har erfarenhet av så räcker det ibland med en kraftig inbromsning för att den sortens skador ska uppstå.

Små barn har veka nackar som inte kan hålla emot och dessutom oproportionerligt stort huvud, vilket gör att krockkraften påverkar dem i ännu större grad, så barnet har inte en suck om olyckan är framme.

Minimigränsen som rekommenderas är därför minst 4, helst 5 år. Risken att dö eller skadas allvarligt i en olycka är så mycket som fem gånger större för ett framåtvänt barn under fyra-fem år än om barnet suttit bakåtvänt. I resten av världen är detta ett större problem än här. Här är det få som vänder före barnet är åtminstone tre år så statistiken ser ändå förhållandevis bra ut mot i de länder där man som regel vänder barnen framåt direkt efter babyskyddet runt ettårsdagen någon gång. England t.ex.:

‘Tabell från ntf.se

Längden är dock en faktor att ta med i beräkningarna. Barnets huvud får inte komma över kanten med mer än ungefär en tredjedel; vilket i regel är ungefär upp till överkanten på öronen. De stolar som är längst i ryggen är idag två Britaxstolar: Twoway och Multitech som båda kan rymma ett barn på upp till runt 120 cm, kanske kortare om barnet har lång överkropp. Vikten måste också räknas in. Väger barnet över 25 kilo så finns i dag inget annat alternativ än att vända. De största stolarna är bara godkända för 25 kilo bakvänt.

Når barnet vikt- och/eller längdbegränsningarna för sin stol i förtid behöver det i första hand en större bakåtvänd stol för att barnet ska kunna fortsätta åka säkert och bältesstol bara om det inte finns något annat val.

Ytterligare en aspekt finns för vikten: Har 4-5åringen inte uppnått minimivikten 15 kilo behöver de sitta kvar bakåt längre ändå. Bilbältet riskerar att inte lösas ut och stoppa upp ett barn som väger för lite. Det är självklart fullständigt livsfarligt.

I länder där små barn sitter framåtvänt använder man därför internbältet i stolen och man ser det ibland här i Sverige också. Det må vara säkrare på så sätt att barnet åtminstone inte flyger rakt ut ur stolen, men bilens trepunktsbälte har en viktig funktion som stolens fempunktsbälte saknar.

Trepunktsbälten är konstruerade för att låta personens överkropp följa med bältet en liten bit innan stoppet utlöses och därmed blir det ett mindre abrupt stopp= mindre belastning på nacken.

Väger personen under 15 kilo så är det alltså i stället risk att stoppet inte löser ut alls utan att bältet löper ut tills det tar slut och/eller personen stoppas upp av det som finns framför - framförvarande stol eller instrumentpanel och vindruta.

Och sitter personen fast med internbälten sitter överkroppen fast förankrad i stolen vilket innebär att det enda som följer med i fartriktningen är personens huvud. Vilket innebär en ohygglig belastning på nacken särskilt för ett mindre barn där huvudet fortfarande är stort i förhållande till kroppen och där nacken ännu inte är så stark.

När barnet sedan vänds är en bältesstol att föredra framför en framåtvänd kombistol. Anledningarna är många. Inte minst om ambitionen är att ha barnet bakåtvänt tills det vuxit ur sin stol: Är stolen urvuxen bakåtvänd är den i regel urvuxen framåtvänd också.

Sedan är kombistolarna ganska mycket mer massiva och tyngre än bältesstolarna och det är en fördel när man åker bakåtvänt; då krockkraften fördelas från barnets kropp till hela stolens yta. Det är mindre bra när krockkraften istället pressar stolens vikt mot barnet och fördelar den vikten över barnets kropp.

Sidokrockskydden i kombistolarna är annorlunda formade vilket gör att bältet inte sitter lika tätt mot barnet och därmed inte heller fångar upp barnet lika kontrollerat. Den har inte heller någon direkt bältesstyrning som kan placera diagonalbältet rätt i förhållande till barnets hals/axel eller några horn som kan se till att höftbältet ligger över höfterna och inte glider upp mot magen.
Barnet kan därmed kastas för långt framåt, glida ur bältet, eller t.o.m skadas av själva bältet.

Trepunktsbältets funktion är beroende av att bältet sitter tätt mot kroppen för att “kastet” framåt skall bli så litet och kontrollerat som möjligt. Även bakåtvänt med fempunktsbälte ska bältet dras åt så det sitter tätt fast och bylsiga ytterkläder ska inte bäras under något bälte. En jacka kan man möjligen knäppa upp och dra bältet innanför innan man knäpper igen om det är kallt men det är att föredra att jackan tas av helt. Ladda hellre med rikligt med filtar i bilen eller ta på jackan bakvänt efter att barnet satts fast.

----------

Sonen fyller fyra om tre veckor men får ingen bältesstol på länge än. Viktgränsen på stolen vi har är 25 kilo; längdmässigt brukar barnen kunna rymmas tills de blir drygt 120 cm långa, beroende på hur längden är fördelad på barnet. Sonen väger knappt 16 och är bara drygt metern så han har rätt mycket växmån i stolen. Följer han sin kurva kommer han troligen vara max 110-115 cm när han fyller fem och väga kanske 18-20 kilo.

Anyway. Att jag överhuvudtaget bloggar om det är helt enkelt för att kunna ge ett illustrerat svar på ett bloggsamtal jag har med en vän angående att våra barn sitter med böjda ben bakåtvänt. Men när jag ändå bloggade om det kunde jag lika gärna samla så mycket länkar och info som möjligt i ett inlägg så slipper jag leta upp och omformulera allt om och om igen.

-----------

Till poängen:

Här är sonen i somras, lite drygt 3,5 år och långt ifrån att ha vuxit ur sin bakåtvända Twoway;

Jo, visst är benen böjda. Men så länge sonen envisas med att sitta som på bilden nedan när han leker hemma och kan sträcka ut benen så envisas jag med att han inte far illa av böjda ben i bilen heller ;-)

Han börjar däremot klaga på att fötterna/benen somnar. Inte heller det ger mig anledning till att vända honom. Men till att bli bättre på att ta av honom skorna när vi åker längre sträckor. Och pausa oftare.

På väg till stan..

2010-01-05T13:11:00.001+01:00

Bara för att jämföra...

2010-01-05T11:41:00.001+01:00

...idag är det ingen dimma. Och det har t.o.m. slutat snöa.

Vitt ute idag...

2010-01-04T14:51:00.001+01:00

... och då syftar jag inte bara på all snön. Det är, tja, lite dimmigt...

Powernapping i bilen

2009-12-31T17:40:00.001+01:00

Nu har vi lärt oss utnyttja att han somnar i bilen och låter honom ta en lur innan festen... Gissningsvis slår det likt förbannat tillbaka på oss inatt... Ja, själv sitter jag i baksätet med en cider och vill bara önska er alla ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!

Dags igen...

2009-12-30T11:37:00.001+01:00

...på väg till jul nummer tre.
Imorse rätt lillkillen och kollare på små Einsteins som var i Egypten. De beskrev sfinxen som "en staty med människohuvud och lejonkropp..." jag ville dubbelkolla hur mycket sonen förstått och frågade hur sfinxen ser ut. Svaret kom direkt: "den har huvud av människor..? Den har människor i huvudet och tigrar i kroppen".

Nu sover han

2009-12-28T00:35:00.001+01:00

Jo, han somnade förstås i bilen på väg hem efter dagens julfirande också… Och precis som sist så blev det inte mer än en powernap så han orkade hålla sig vaken till efter elva… Sedan bad han om att få sitta i sjalen eftersom jag inte ville lägga mig bredvid honom. Och nu sover han som sagt…

Dagens julfirande ägde rum hos mormor i familjen och med kusinerna på den sidan.

Polisstassen var tydligen det bästa; han bytte om redan på kalaset och när han vaknade här hemma hade det krävts vilda hästar för att hindra honom. Och några vilda hästar hade vi inte. Så vi satte batterier i “åki-wåkina” (=walkie-talkiesarna) och sedan gick han omkring här med handbojor, batonger, pistol, sheriffstjärna, armbandsklocka och allt vad paketen innehöll…

Det där med walkie-talkies kommer kanske ta ett tag för honom att greppa. Jag fick förklara varje gång vad jag egentligen sa och varför: “klart-slut” fattade han och började själv använda. “mamma till Benjami n” fattade han och översatte till “B enjamin till mamma” när han skulle ropa på mig… Men varenda gång jag avslutade en mening med “kom” så ropade han – genom lägenheten, inte genom walkie-talkien - “jag kommer!”

Edit: Jag fick förresten en scanner i julklapp – nu ska här scannas…

Matematisk julafton

2009-12-28T00:26:00.001+01:00

Nu börjar sonen smaka lite försiktigt på multiplikation, utan att veta om att det är det han gör förstås.

På julafton var vi hos hans kusiner. Sonen tittade och räknade in alla och så konstaterade han följande: “Vi är fyra människor. Och de är fyra människor. Det blir två fyror.”

Efter förfrågan om hur många det blir tillsammans räknade han om oss allihopa, en och en igen och konstaterade “åtta”.

Vår julafton

2009-12-27T22:54:00.001+01:00

Julaftonen spenderades sedan hos kusinerna eftersom farmor är för dålig för att ha julafton hos sig i år. De orkade dock komma dit och umgås med oss en stund efter maten och fick därmed åtminstone möjlighet att dela barnbarnens glädje över både tomte och paket.

Sonens bästa var garanterat Playmobilbrandbilen som han fick av sin farmor och farfar.
Han råkade hamna framför Nickelodeon för ett par veckor sedan och fick se en reklamfilm med just den brandbilen och har suktat efter den ända sedan dess. Och när han öppnade paketet på julaftonen tjöt han förtjust "Åh, en sån som jag har önskat mig".

Vi gjorde i ordning honom för natten innan vi åkte hem och han somnade som planerat i bilen. Bara det att han vaknade när vi bar in honom; slog upp sina blå ögon och påstod “Jag har inte somnat! Jag ska leka med mina nya leksaker!”
Och uppe och lekte med sina saker var han ända till runt klockan elva.

Och det är han idag med. Förklaringen till det kommer, men just nu börjar han påstå att han är trött så nu passar jag på att försöka lägga honom…

Julfina igen...

2009-12-27T13:33:00.001+01:00

...och på väg till julfirande nummer två... Hel redovisning av vår jul kommer så småningom.

Vi överlevde shoppingen

2009-12-22T01:15:00.001+01:00

och blev dessutom (ganska) fina i håret.

Så länge sonen var med fick vi inte köpt någonting eftersom han hellre ville leka än handla. När jag blivit själv gick det däremot undan rätt bra. Några klappar kvarstår dock fortfarande.

En av “mina” ungar, en liten som fyller tre i början av nästa år, kom farande som ett jehu genom innergatan, ensam. Jag hade sett henom och mamman tidigare och frågade var hen hade sin mamma nu. “Jaa, hon är inte i leksaksaffären” svarade hen glatt. Vi stod kvar en stund och väntade, jag såg ju vilket håll hen kom ifrån men inte hur långt därifrån hen hade startat, liksom. Ingen mamma dök upp. “Men vilken affär är mamma i?” frågade jag.
“Jag visar dig” svarar hen och knatar iväg hela vägen bort till änden av köpcentrat, där tar hen sikte mot H&M, och jodå, visst kommer det utfarande en halvt hysterisk mamma därifrån när vi närmar oss, så koll hade hen minsann på var hen var.
“Jag hittade Jenny”, konstaterade hen bara nöjt när mamman försökte tala allvar med henom.
Något säger mig att det inte var sista gången den ungen gav sig iväg själv…

När jag kommit hem gick sonen igenom påsarna. Jag sa att det var julklappar i och det nog inte är någon bra idé ifall det låg julklappar till honom i… “Men då kan jag glömma det igen innan julen” hävdade han tvärsäkert och fick titta - det var ju inget till honom i just dessa kassar - det upptäckte han snart och fastslog “men jag har varit snäll”.

Stackars pojk, av alla julklappar som ligger framme är inte en enda till honom. Ännu.

Nedräkning!

2009-12-20T23:37:00.001+01:00

Tre dagar kvar till jul och två dagar kvar att jobba… Granen är klädd, knäcken okokt, marsipanen ofärgad, oformad och ochokladdoppad, men det ordnar sig nog.

Imorgon slutar jag tidigt, hämtar sonen och åker och shoppar fler julklappar. Någon som tror att jag blir ensam om det? Sedan får maken hämta upp sonen och ta med honom till frisören och så studsar jag in till min frisör och sedan är vi julfina allihopa. Och lite ensamshopping på det så får den dagen vara avklarad sedan.

Julfest igår…

2009-12-20T00:41:00.002+01:00

…seg dag idag.

Kanske är det därför hjärnfunktionerna inte är påslagna men jag fattar inte det här:

Twittret kom alltså en minut före larmet och handlade om något helt annat än att sonen fallit i vattnet. Har jag missat att det någonstans är uttalat att hon faktiskt kände till att sonen trillat i poolen? Visst bör man inte släppa ut en tvååring i en trädgård där det finns en pool och själv sitta inne vid datorn, men vad jag förstår är det inte det folk är upprörda över utan att hon twittrade efter att hennes son fallit i poolen men innan någon (sonen) larmade 911?

Och satt hon twittrade sedan igen för att be om stöd och böner istället för att stå och övervaka när ambulanspersonalen var på plats och ägnade sig åt livräddningsförsök?

Jag twittrar inte, men jag bloggar och facebookar, och ja, jag gjorde båda delarna via min mobil när vi hade haft vårt inbrott och polisen var här. Jag backade undan för att inte vara i vägen när polisen gjorde sitt jobb och under den tiden så skickade jag ut uppdateringar på nätet.

Jag vet inte hur jag skulle betett mig under chock och i en liv-och-död-situation, men jag kan garantera att om jag backat undan från händelsernas centrum och skickat ut en uppdatering hade det inte varit för att jag inte brydde mig om vad som hände utan för att ha någonting att göra medans alla andra gjorde vad de kunde.
Hittills har jag inte sett någonting som tyder på att mamman i fråga reagerade annorlunda…

Plötslig sjukdom

2009-12-17T23:39:00.001+01:00

På väg hem från bilprovningen ringde jag hem för att meddela resultatet och maken förvarnade att vi hade en väldigt trött pojk som nog var på väg att bli sjuk.

När jag klev in genom dörren fem minuter senare hade pojken just kräkts (Varför kräks han varje gång han får feber??) så det blev en hemmadag mitt i det värstaste snöfallet i hans liv.
Den vabbande föräldern lät i vilket fall som helst barnet sova i drygt tre timmar mitt på dagen. Och gick sedan och lade sig när han själv var trött. Den icke-vabbande föräldern satt därmed uppe med en klarvaken treåring ända till halv elva…

Imorgon är vi lediga och då gör vi ett försök att komma ut och leka i snön en stund i alla fall. Att åka och julshoppa med en eventuellt kräksjuk son sex dagar innan julafton känns inte så jätteschysst, faktiskt.

Besiktningen gick förresten bra. Inte ens ett litet frågetecken. Ett så godkänt resultat har jag aldrig haft förr.

snööööö

2009-12-17T20:55:00.001+01:00

Samma vy utanför vår dörr två gånger:

med blixt så man ser hur det snöar och utan blixt så man ser hur det ligger.

Morgonstund...

2009-12-17T07:32:00.001+01:00

Väntan...

far och son småpratar

2009-12-16T21:31:00.001+01:00

“Jag behöver en julslips”, föreslår fadern, “kan inte du leta efter en att köpa i julklapp till mig?”

“Nää”, svarar sonen glatt, ”mamma har redan hittat en…”

Elaka morsan

2009-12-16T15:39:00.001+01:00

Sonen satt gömd bakom soffan med ett par av mina böcker – som jag upprepade gånger bett honom låta bli eftersom jag är rädd om dem…

Elaka morsan får för sig att skrämma sonen och smyger därför ända fram och klämmer i från tårna “Vad gör du?”

Pojken hoppar högt och blir märkbart blek och har ännu inte registrerat att jag inte ser arg ut utan faktiskt skrattar så han försöker få fram sitt försvarstal, att han läser mina böcker men att han är rädd om dem alternativt att han läser dem försiktigt, i en så kort mening som möjligt och stammar fram “jag- jag- jag läser rädd-om”

Stackars barn.

Nu ropade han precis på mig “Mamma..? Kan du skrämma mig så där?”

Imorgon börjar jag kl 10. Inte för att det innebär sovmorgon. Jag har kontrollbesiktning 7.40 och medarbetarsamtal kl 9.00. Men nu börjar nedräkningen till “jullov”; jag jobbar torsdag, måndag och tisdag, sen är jag leedig!

Lusse lelle

2009-12-14T21:39:00.001+01:00

Igår luciafirande med obligatoriskt traditionellt julpyssel hos min mamma och halva tjocka släkten.

Idag luciafirande på min förskola.

Imorgon luciapyssel på sonens förskola.

Är vi klara med lucia sedan, tro?

Och sedan firar vi dessutom jul den 24:e, 27:e och den 30:e december innan vi är klara med julen också.

Alltså, jag gillar egentligen Calle bättre än Erik

2009-12-11T23:11:00.001+01:00

men vaffan… idol 1977 hade kanske varit bättre för honom?

omstylingdags kanske?

Ljudning...

2009-12-11T13:18:00.001+01:00

“Där är nåt som börjar på Å”, konstaterar sonen. “Å och L och H”, och han ljudar för första gången:

“Å-h-l... Å-h-l...”
“Å-h-l-ared, står det” utbrister han lyckligt.