Fyndat på barnloppisen

Jaja, de är eftertraktade på sjalbarn iallafall ;)
Priset? 1 kr styck... :)

Fästingkoll

Sonen hade en fästing på insidan av låret igår. Jag hittade inte fästingplockaren och har en tendens att kapa fästingarna på mitten med pincett så jag ringde maken som har en bättre fästingplockarteknik. Detta hörde sonen och utom synhåll för mig så knep han fästingen själv. Med handen...
Idag har han en rund svullen ring c:a 3x5cm stor runt bettet och i själva bettet sitter det en svart prick... Fattas bara att han får Borrelia igen...

I övrigt är vi tillbaka i vardagen. Jobb och förskola flyter på och jag har kört igång med GI-maten igen. Eller ja, det har jag ju ätit hela tiden, men nu har jag lagt ner vanan att trycka i mig en godispåse eller två mellan de i övrigt välbalanserade GI-måltiderna...

Dag ett var måndag förrförra veckan - terminsstart för vår del, så jag är nu inne på vecka tre och mår jättebra trots lite fusk i form av en liten påse naturgodis, en eller annan potatis samt några starkcider.
2,5 kg ner, på ett ungefär, hittills. Det känns bra och än så länge håller motivationen; inte tillräckligt för någon tätare regelbunden motion, men en timma/vecka är dock mer än vad det var förut i alla fall... Hurra för det. ;-)

Min knäppa son

Jag bar in en halvsovande pojk i bilen när vi skulle köra och hämta hans far i skymningen varpå han piggnade till en liten stund.
"Då kan du spana efter rådjur", föreslog jag.
"Jaaa", svarade sonen förtjust, "Men hur ser de ut?"
"Ja... som Bambi" förklarade jag.
"Jag kommer inte ihåg hur Bambi ser ut" säger han och funderar vidare, "De kanske ser ut som älgar?"
"Ja, nästan. Fast de är väldigt mycket mindre än älgar"
"Ja", föreslår han, "Älgarna är mamma och pappa och rådjuren är barnälgar"

Min knäppa man

Han var på fest på golfklubben idag och var lite lagom lullig när vi hämtat hem honom. Han lägger sig i soffan framför filmen "Sleepers" med bl.a. Robert DeNiro.

Så vänder han sig om och frågar mig "Vad heter han?"
"Det är väl Robert DeNiro", svarar jag, "jag blandar ju alltid ihop honom och den där andre, vad han nu heter?"
"Al Pacino", kommer jag på.
"Nej" påstår maken.
"Öh, jo, det heter han, hävdar jag med bestämdhet.
"Al Pacino?" ifrågasätter maken, "Men han är ju ingen människa, han är ju Gudfadern"
"...Nej... men han spelar väl Gudfadern" påstår jag och slår upp det på imdb.com "Jo, Al Pacino spelar Don Corleone... och DeNiro spelar Vito Corleone"

Det går en stund och så säger maken "Den jag blandar ihop honom med är han i Frankie och något"
"Frankie och Johnnie?" undrar jag och slår igen på imdb. "Jaha... Al Pacino... Du också alltså"
Sedan ger jag upp. <3

Femårig bröllopsdag

"Just precis den här dagen för precis fem år sedan...", påbörjade jag idag på morgonen berättelsen om vårt bröllop för 4,5-årige sonen som då låg i magen.
När jag var klart tittade han bara på mig och konstaterade "Ja... Det kommer jag väl ihåg!?"

Men det är uppenbarligen inte helt lätt att förstå vad ett bröllop egentligen går ut på.
Jag och maken har under dagen ringt fram och tillbaka för att planera "fredagsmyset" och vad vi ska äta till bröllopsmiddag i kväll. När vi lagt på sista gången frågade sonen "Vad pratar ni egentligen om?"
"Vi planerar bröllopsdagen", förklarar jag men han ser bara mer förvirrad ut av den förklaringen och frågar "Men du har ju redan fött mig. Ska du göra det igen?"

Önskemål

“Mamma, när jag fyller år, då skulle jag så gärna vilja ha en piñjata”

I blame Nickelodeon