Sådan far..?

Sonen: "När jag fått en fru och ett barn när jag är vuxen så kanske jag träffar en snyggare fru och får barn med den också. Och sen kanske jag har tre barn."
Mamma: "Ja, eller om du tycker att din fru är snygg och trevlig och så så kan du kanske få alla tre barnen med henne."
Sonen, storögt: "Va?! Kan man? Hur gör man då?"
Mamman, osäker på hur mycket detaljer han egentligen efterfrågar: "Du kan fråga mormor, hon har ju tre barn."

Kärlek

Vi satt i bilen och på ett eller annat sätt kom vi in på sonens framtida barn.
"Ja, om jag hittar en fru", sa sonen. "För du vet... Ellie är inte min typ. Vi är bara vänner."
Vi pratade lite om vad som kunde vara hans typ för det visste han inte, inte heller vem det kunde vara.
"Jag kan ju inte veta för jag känner ju inte alla.
Ibland kan man hitta någon i skolan. Det är bäst att leta där man är. Först blir man pojkvän och flickvän och sedan kan man gifta sig.
Det är bra att leta i skolan för där finns många tjejer."
Här kunde jag inte låta bli att retas lite så jag frågade om det kanske var så hans pappa hade tänkt. Ja, vi träffades ju i skolan, fast som vuxna...
"Ingen har sagt det till mig, jag tänkte på det själv", kommenterade han och fortsatte sin egen tankegång.
"Man får leta där man är. I skolan, om man inte hittat nån på 'dagis'. Eller på jobbet när man blir stor."

Lång långfredag

Har roat mig idag, med mat till påskbuffen hos mamma imorgon. Äggost, björnbärssylt och regnbågsbröd är det som bjuds. Och bäst som jag stod och klappade mig mentalt på ryggen för min husmoderlighet så spräckte jag skålen under äggosten och slog ut vasslen över hela bordet. Och halva köksgolvet. Skitkul helt enkelt.

100 möjligheter istället för två...

Majoriteten av årets resterande leksaks- och presentbudget i det här hushållet kommer jag att försöka spendera i någon av Leklusts butiker, trots att närmaste affären ligger 10 mil bort. (Resten kommer nog ärligt talat att gå åt i Ullared).

Och varför är det intressant nog att blogga om?

Jo; att jag väljer att spendera mina pengar där och kanske mailar Leklust om det bekräftar måhända för dem att de har gjort en katalog som stimulerar både min och sonens köplust men det uppmärksammar inte andra butiker på att det är deras unkna könsindelning av leksaker som gör att de förlorar någon tusenlapp eller två i intäkt.

Ska det budskapet ha någon chans att komma fram till ansvariga så måste det ut i etern, om än i en så här liten kanal.

Vad har då Leklust gjort?

De har helt enkelt låtit bli att könskoda sidorna och leksakerna i sin katalog. Både pojkar och flickor leker med både "pojkiga" och "flickiga" leksaker. Helt naturligt. Och på mestadels pastelliga bakgrunder som kan tolkas både som "pojkiga" och flickiga".

Bara något så fräscht som att ha allt lego tillsammans istället för att göra en separat sida för det nya lila Friends-legot och en för Ninjago-legot.

Leklust når måhända inte målet att göra alla typer av leksaker tillgängliga och attraktiva för alla barn utifrån intresse snarare än kön (eller snarare att inte göra dem otillgängliga och oattraktiva för vissa grupper), men de är definitivt på rätt väg och det ska uppmärksammas och gärna premieras.

Även BR har gjort ett fräschare-än-vanligt val när det gäller katalogen. Sidorna är inte könskodade utan med några undantag snarare kodade efter leken (sand och gräs bakom sand- och uteleksaker, rampmotiv bakom skateboards etc), båda könen är representerade och aktiva med olika sorters leksaker... men det är bara flickor som står för det könsöverskridande. Pojkar leker med "pojkiga" eller neutrala leksaker. Flickor leker med "pojkiga" och neutrala leksaker. Ingen alls leker med "flickiga" leksaker. (Eller är rockring flickigt? Då är det en flicka som leker med flickig leksak.)

Alla flickor har dock rosa hjälm, pojkar svart, grå/silvrig eller med Blixten McQueen på. Inget nytänkande där.

BR når alltså, trots goda ambitioner, inte riktigt fram ens till startpunkten i den här katalogen. Det ska bli spännande att se åt vilket håll nästa katalog går; framåt mot att ge alla barn samma möjligheter eller tillbaka in i de unkna könsrollerna..?

Hur barn blir till

"Mamma, vad händer om det är en tjej som blir kär i en tjej?" undrade sonen idag.
"Ja... det händer väl inget särskilt? De pussas väl?" svarade jag lite nyfiken på hur han tänkte och han utvecklade tankegången:
"Då blir det två barn, för att det är två tjejer som är gifta i varandra"

Han har inte haft så mycket frågor om hur barn blir till. Jag mörkar inte om han skulle fråga men jag vill inte lägga på honom någon information han inte frågat efter. Och han har inte frågat.
Hans koppling är mellan äktenskapet och mamman. Är en tjej gift så blir hon mamma. Även om hon är gift med en tjej dårå... Att en pappa behövs är inte uppenbart.

I somras funderade han lite mer.
Vi pratade om tiden innan vi var gifta; och att då fanns inte han. Inte ens i magen.
Helt självklart konstaterade han att det var för att vi inte var gifta ännu. Och lite tvekande fortsatte han "Jag undrar hur magen vet att man är gift..?"

Vid ett annat tillfälle satt han och räknade på hur många vi var i familjen. Han visade upp fyra fingrar. "Så här många är vi nu. Och när jag får barn blir vi så här många." Han ändrar till fem fingrar och så spärrar han upp ögonen "Men tänk om min fru också får barn."

Fysikaliska underverk i lego

Sonen har byggt en rektangulär "spinner" (don't ask) av lego och han snurrar den på bordet.
"Nu är den en rektangel" säger han och sätter fart på den "och nu blir det en cirkel"
Jag frågar hur det kan komma sig och han pekar och visar och formulerar en hypotes: "Jo, den snurrar så fort att några kanter inte syns. De böjer sig så att de hamnar här istället, och då blir den rund."
Sista bilden visar "en rutschkana för bebisar" han ville att jag skulle fota den också. ;)

Vi har berikats....

... med en liten brorsdotter.
Välkommen lilla Delia

Tillbaka?

Ja, jag vet inte, men kanske går det att komma igång med bloggandet igen lite smått...

Framsteg

Livbojsdag kallade de det. Eller med ett onödigt långt ord: livräddningsmärkestagning på “lek och plask”.

“Blå livboj” förtjänade sonen genom att bland annat flyta på rygg med pyjamas och flytväst.

Vanliga simmärken har de inte börjat med. Det kommer väl när den riktiga simskolan börjar, men vad jag förstår så har han nog kvalificerat sig för baddaren i alla fall.

 

Och så har han lärt sig cykla. Hans farmor och farfar ville köpa en trehjuling åt honom när han var c:a 2,5 år. De klev ur affären med en tvåhjuling med stödhjul…

Den fick han ha uppe hos dem och förra sommaren tog vi hem den och plockade av stödhjulen. Han provade en gång och vägrade sedan använda den mera.

Tills den här veckan. I onsdags sa han att han skulle prova dagen efter.

“Det var modigt”, sa jag
”Jag är modig på förskolan också”, berättade han, “Varje dag. Jag smakar på maten!”

På torsdagen klev han på cykeln och cyklade. På fredagen hade han lärt sig starta själv och dessutom att sladda när han bromsade… Skitkul, tydligen.

Här är en bit av torsdagens cykeltur:

Benjamins första dag på cykeln…

Namnförvirring

Vi låg och pratade vid nattningen, jag och sonen; om vad minns jag inte just nu.
Så tittade han på mig och frågade: "Vad heter du på din förskola egentligen?"
Jag måste sett väldigt frågande ut för han förklarade: "Ja, mina fröknar har ju namn som man använder när man ropar på dem, men vad heter du där?"
Jag fick faktiskt dölja ett leende när jag förklarade att jag heter samma på jobbet som jag heter hemma.♥

Lego med sång

Sonen sitter och sjunger för sig själv i sitt rum medan han bygger lego, en egen text till melodin "En bonde i vår by":
"Dom har förstört
dom har förstört
dom har förstö-ö-ört
allt som jag har byggt"


Ska vi tolka det som att hans sparade legobyggen inte riktigt överlevt gårdagens båda kalas?

Tänkte bara påpeka...

...att jag har en femåring. ♥

Min fina kloka pojke fyller fem år idag och har firats med presenter på sängkanten och fruktsallad på förskolan. Vi fuskade lite gentemot glassförbudet och skickade med vaniljvisp att ha till fruktsalladen och det verkar ha varit uppskattat.

Men det var nästan på håret att han fick bli firad...

På sin treårsdag var han mer svårväckt än vanligt och hade inte mycket ork till att öppna presenter. Vilket snart fick sin förklaring när han kräktes över hela badrummet. Födelsedagsfirande uppskjutet.

Dagen innan fyraårsdagen började han kräkas. Födelsedagsfirande uppskjutet.

Natten till idag började han gny vid halv tvåtiden, och klaga över ont i magen. Jag försökte hyssja och lugna honom utan att nämna något om att kräkas eller må illa; bad väl honom egentligen bara att slappna av och försöka somna om, och han ömsom sov, ömsom gnydde till c:a halv 3. Då han säger rakt ut att han behöver kräkas.

"Det får du inte", bestämde jag, "för då kan vi inte ha kalas"

Nåväl, jag bar ut honom till toaletten och han försökte kräkas, men det kom ingenting. Däremot så kissade han massor och sedan var han redo att lägga sig igen. Och somnade gott utan något som helst illamående.

Gällande teori är att han vaknade av att han var kissnödig och misstog den känslan, kombinerad som den var av fjärilar i magen inför födelsedagen, för illamående. För sedan har det då inte varit något fel på honom. Men jag tänker inte deklarera att faran är över förrän tidigast på söndag kl 18, då han hunnit med alla helgens kalas samt simskolan. Sedan får han väl bli sjuk, om han nu måste.

På lördag har han sitt första egna barnkalas. Han har bjudit fyra kompisar från förskolan och sin stora kärlek. Hon har dock eget släktkalas samma dag, så jag misstänker att det bara blir pojkar på det här kalaset. Vi kör korvkiosk, marängsviss och fiskedamm med godispåse så det kommer dessutom vara relativt sockerstinna pojkar...

Och på söndag är han bjuden på sitt första riktiga barnkalas som gäst. Det blir på McDonken och det kommer garanteras uppskattas.

Och sedan är det premiär på simskolan.

Ja, det var länge sedan jag bloggade och jag har uppenbarligen mycket att ta igen, men jag skulle ju egentligen bara säga en sak: Jag har en femåring! ♥

julgodis

Min son har visst en ambivalent inställning till vit choklad.

Han tog en tugga, utbrast "Mmmmmm..." och tänkte precis ta en tugga till när smaken antagligen slog igenom och han fortsatte "...eller jag menar blä!"

Jag inbillar mig på intet vis att chokladen är osöt men har, till mig, valt ut recept som åtminstone inte innehåller något tillsatt socker.

Sonens risbräck blev desto sötare. Han ville inte ha något ris i utan rörde istället ner non stop, minimarshmallows och krossad maräng. Nu är vi lite osams för att det inte är jul ännu så han får äta upp sockerbomben.

Naturvetenskapliga funderingar

Sonen, i badet, plockar fram en stor puttekula och deklarerar:

"Den här sjunker om man släpper den."

Sedan tar han fram innerbehållaren från ett Kinderägg och hävdar:

"Men om man lägger den i den här, så sjunker den inte."

Samtidigt bevisar han sitt forskningsresultat och den förvånade mamman får se hur Kinderäggsbehållaren med puttekulan i sjunker ner till botten och omedelbart vänder uppåt och lägger sig tillrätta i vattenytan.

"Hur kan det bli så?" frågar mamman och sonen funderar ut en hypotes:

"Ja, den här (kulan) är så tung. Men den här (behållaren) är lätt. Den är liksom mjuk. Som vattnet. Det är mjukt. Och svagt. Det orkar inte hålla uppe den så den åker rakt igenom. Som ett rör. Vattnet är så mjukt. Och kulan är för tung. Men när man lägger den i så här så är den lika mjuk som vattnet."

Funderingar kring döden

"Vad gör man när någon har dött", frågar jag.

"Då får man ta hand om dem", svarar sonen. "Den som äger dem får ta hand om dem, så de inte blir sjukare eller dödare."

Jag berättar lite om vad som väntar nu; hur det går till på en begravning och sonen föreslår: "Om man vill att de ska gosa lite med blommorna så kan man öppna kistan."

Han funderar en stund till. "I kistan finns det spöken också."

Vila i frid, svärmor...